Midsommar i skärgården!

Klockan slår 06.30, jag gnuggar gruset ur ögonen, kliver ur sängen, går 3 steg & öppnar dörren..
Solen strålar & reflekteras gnistrande i vattnet som är precis utanför dörren, vågorna kluckar mot bryggan & skvalpar mot klipporna... från  "Länsmannen" den närliggande ön, hörs måsarnas skri.
Jag kliver ner på den vindbitna trätrappan som leder mig ner från huset, fram till bryggan där båten ligger.
Naken & nyvaken kastar jag mig i vattnet, efter mig kommer mannen i mitt liv...
.
.
LIVET ÄR UNDERBART!!!
.
.
Jag & Toker har för första gången firat midsommar i Stockholms skärgård, på ön Långgarn där min mammas kusin med familj har stuga.
Jag & Toker bodde i en "egen" stuga, precis nere vid vattnet, lite avskilt & med den mest fantastiska utsikten!
Min syssling & vän Åsa bjöd med oss.
Vi har ätit en massa god mat, druckit god dryck...
På självaste midsommarafton mötte vi upp resten av öborna & med ledningar av några spelmän, tågade vi tillsamans till festplatsen, där midsommarstången restes, livemusik spelades, chokladhjulen snurrades & människor var lyckliga & glada i största allmänhet!
Senare på midsommarkvällen tog jag, Toker & Åsa båden ut & la nät, som vi på midsommardagen vittrade.
Fångsten grillade vi senare på kvällen.
Klassiskt midsommarfirande, en riktigt trevlig upplevelse!
.
Tack så otroligt mycket för eran gästfrihet & fantastiska sällskap Lisa, Tommy, Görel, Åsa, Gunnar & Toker så klart.
.

På väg ut till Långgarn, Åsa & Toker.

Vi välkomnades med ett glas champagne & jordgubbe...

utsikten inifrån "våran" stuga..

här bodde jag & Toker..

breathtaking..

Vaknar man till det här, vet man att dagen blir bra!

Midsommarlunch, Kall torsk på farfars vis.

Toker dansar upp, inför tåget till midsommarstången..

Midsommar stång, med dans..

Toker bakade en Cheesecake, dagen till ära!

Vi hade en massa spindlar som fångade myggen åt oss..

Tommy & Görel lagade Paella till kvällen..

Härliga Görel & Lisa!

Vi tog båten en sväng till dansen på kvällen..

så vackert!

...

Våran fångst!

Glada killar, mindre glada fiskar!

Toker rensar aborren, med Tommy som vägleder.

Nybastade & nydoppade flickor på bryggan..

på väg hem på lördagskvällen, jobbigt att lämna idyllen, men vi kommer att komma tillbaka!

Återigen, Tack för att ni gjorde min midsommar!




Välkommen till Norden-NOT!

Idag lunchade jag med en f.d. kollega, mycket trevligt.....meeeen, hon berättade om någonting så vidrigt som "älgflugan"
jag kommer inte riktigt ihåg varför hon delade med sig av den här äckliga informationen, men det visar sig efter lite googlande att "älgflugan" är relativt ny i norden.
USCH!!!
.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
"Älgfluga (Lipoptena cervi) är en art av lusflugor (familjen Hippoboscidae). Flugan är en blodsugande parasit som lever på stora hjortdjur såsom älg, hjort och rådjur, men kan också förekomma på hästar. Följaktligen kallas insekten även för älglus eller hjortfluga.
Älgflugan är cirka 5 millimeter lång och relativt ny i den nordiska faunan. De vuxna insekterna börjar söka värddjur efter kläckningen i augusti-oktober. Den till kroppsformen platta flugan landar på sitt värddjur och bryter av sina vingar för att leva resten av sitt liv på värddjuret. Därefter kryper den in i pälsen och suger blod. Den släpper sina larver till marken och dessa blir flugor på hösten. Den brukar ta miste på sina värddjur och människor, som även kan bli bitna, men de kan inte använda människoblod för sin utveckling. Betten är inte farliga eftersom flugorna inte tros bära med sig några farliga virussjukdomar, dock kan betten ge klåda och svullnad.
Älgflugan är svår att bli kvitt när den väl landat eftersom den är både flat, tjockhudad och försedd med rejäla klor på sina fötter som den kan hålla sig fast med. Den kilar snabbt in under kläderna och gömmer sig, och den är nästan omöjlig att slå ihjäl med handen. Hamnar den i håret kan det krävas en kam för att få bort den."
.

som om det inte vore nog med fästingarna!!!!!

mot okända mål!

Jag hoppade på Tokers cykel & trampade mig ner till Sjöstan, ner till vattnet...
fortsatte trampa längst vattnet, genom hela sjöstan-otroligt vackert!
Väl genom sjöstan vände jag & tog sikte mot Gullmarsbron.... cyklade över den, ner mot eriksdalsbadet & längst vattnet där... på smala krokiga små vägar, ganska mycket folk & hundar..
Tills jag till slut kom fram till Tanto, där belöningen va en flaska vatten på klipporna.
Satt där en sund & funderade på en fd nära vän, som jag faktiskt träffade precis där vid klipporna... det ligger en liten sand "strand" brevid & där badade vi när vi träffades, ingen romans, bare solid vänskap från dag 1.
När jag satt där insåg jag att jag saknade honom, något jag inte har insett sedan vi bröt i typ mars..
.
Upp på cykeln igen, längst vattnet så gott det går, upp på bron som går till Kungsholmen.
Cylkade runt en sväng på Kungsholmen, för att sen vända & åka hem igen.
Svettig dag.. men ändå precis lagom väder för att ta en cykeltur på si sådär en 4 timmar.
.
Knasigt, trots att jag nu sitter hemma i fåtöljen, känns det som om jag trampar på cykeln...benen vill liksom inyte lägga av.

första stopp, en brygga i sjöstan..

så gött!

.

.

klippan vid Tanto..

ofrivillig paus på vägen hem, broöppning på gullmarsbron..

Arbetsskadad, ärlig eller bara elak?

Jag & en kollega pratade häromdagen om feedback på jobbet vs. feedback hemma..
Saken är den, att företaget jag jobbar för trycker verkligen på, för att vi ska ge varandra feedback hela tiden, bra som mindre bra.
" vi kör med raka rör & har högt i tak" är några av ledorden...
& det gör vi, vi ger varandra feedback, bra som mindre bra.
Vi uttrycker våra åsikter till varandra, snackar inte en massa skit bakom ryggen (nåja... oftast i alla fall)
Det här gör vi, varje dag, ja faktiskt så pass ofta att jag tror inte vi tänker på det..... det kommer naturligt.
Jag tror att om man är van att ge feedback, blir man också van att ta feedback.
D.v.s. att vi (som jobbar för företaget) kan faktiskt ta en hel del..
.
Men vad blir då resultatet privat?
Jo, jag är ärlig mot mina vänner... jag är ärlig i de flesta situationer faktiskt.
Eller... jag säger vad jag tycker i de flesta situationer, oavsett jag behöver eller inte behöver det.
.
Jag säger vad jag tycker, ofta utan omskrivningar... Rakt på, fram med den nakna "sanningen" (eller i alla fall min sanning)
Det kan väl i många fall vara bra, "ärlighet varar längst" säger dom ju...
...men baksidan är att jag lätt kan såra andra människor med, med min "rättframhet"
Det här att tänka först & tala sedan, är alltså Inte min starka sida.
Jag är medveten om det, (i alla fall nu när jag sitter här & funderar.)
.
Tyvärr blir resultatet ibland att jag gör människor ledsna, någonting jag absolut inte vill.
Jag vill inte att någon människa ska vara ledsen & absolut inte p.g.a. Mig!
.
Men jag är inte sämre än att jag erkänner mina brister & fel....  jag Vet, det är inte alltid man kan "ta tillbaka" det man sagt, ord kan orsaka stor skada.
Jag måste lära mig att tänka innan jag talar & jag måste lära mig det Nu!
.
Ni som inte är alldeles korkade har väl vid det här laget förstått att jag på något sätt försöker be om ursäkt till någon, någon som betyder mycket för mig.
.
Någon sa någon gång:
"Det svåra är inte att hitta någon att älska & bli älskad av, det svåra är att hitta någon som är villig att leva med mina brister"
.
Så jag skickar väl ut ett varningens ord:
Jag är en känslomänniska, väljer du att leva med mig, väljer du att leva med någon som gråter på bröllop, någon som utan att tveka (utan att tänka sig för) kastar ur sig grodor då & då.. någon som skiftar humör lika snabbt som vädret en svensk sommar.
-Men framför allt någon som ALLTID kommer att älska dig, gränslöst!
Jag är ledsen att jag ibland är en sån bitter & bitsk gubbe, men
JAG ÄLSKAR DIG STELIOS!
.
förlåt mig!

vem behöver gym-kort?

Ja, det har ju uppenbarligen blivit nån miss i kommunikationen..... företaget jag jobbar för skulle ha beställt ytterligare ett år på mitt gym-kort, men har missat detta... vilket resulterar i att jag inte får/kan gymma på några dagar.
Så igår köpte jag ÄNTLIGEN en cykelpump & pumpade upp Tokers cykel.
Idag efter jobbet drog jag ut cykeln ur förrådet, slängde benet över ramen & började trampa.
SWOOOOOSH
nedförsbacke är härligt!!!
Det som dessutom gör det hela ganska spännande är att bak-bromsen inte riktigt biter... den funkar typ, men absolut inga hastiga bromsningar här inte!
Jag tog mig till en båthamn, som ligger strax under gullmarsbron, förbi & in i skogen.
SWOOOOOOSH
Upp för grusväg, ner för grusväg, över sten, över gren...
Att tänka på inför nästa vansinnesfärd i skogen är att ta på sig cyklopet eller så, herrejävlar va mycket flugor & skit som fastnar i ansikte & hår... jag såg ju typ ut som nån "flug-installation" när jag kom hem.
När jag swishade förbi där ute i skogen hittade jag ett "skogs-gym" du vet, där man kan göra en massa övningar utomhus med hjälp av träredskap & sånt.
Där ska jag träna, blir ju perfekt att cykla, eller springa dig, sen träna styrka, för att sedan springa/cykla hem.
Dessutom med en fantastisk utsikt!!!
Träning ska vara roligt, kan det bli annat med den här utsikten från gymmet?

bloggar...

inte så mycket nu... kom igen, det är sommar & jag är galet kär.
dvs jag fyller min tid med en massa annat!
.
.
men jag lever & bloggar snart igen, jag Lovar!

"Segway-När du väl börjat köra är det svårt att sluta!"

Så lyder den slogan som pryder väggarna i tuben just nu... reklam för det fantastiska sättet att ta sig fram på!
Jag menar varför röra på sig i onödan, det är ju helt fantastiskt, att man kan ta sig fram med en hastighet av max 20 km/h, utan att över huvud taget behöva anstränga sig..
Man kan ju ha den i stället för att gå på stan, när den blivit mer etablerad i samhället, kanske t.o.m. alla butiker kan göras-om, så att man kan ta sin segway hela vägen in i butiken & handla, kanske man t.o.m. kan ta sin segway på tuben, på så vis behöver man ju aldrig mer använda sig av benen, annat än att stå på.
.
.
Visst är det väl konstigt, att vi bara blir fetare & fetare???
så dumt, så dumt!
rör på dig-FETTO!!!

KÄRLEK!

Jag är så jävla kär, inget nytt egentligen, mer ett konstaterande!
.
.
Stelios, du är den finaste jag vet.
Jag ÄLSKAR DIG!
.

på en strand i Grekland ligger stenen, texten är konstant, orden är eviga!

Mr.helpful needs help!

En kväll innan jag åkte till Grekland, ringde min telefon... det va min granne, som jag egentligen inte alls känner.
"-Hej, hoppas jag inte väcker dig? jag skulle behöva din hjälp med ett getingbo... kan du komma till min altan?"
.
Jag klädde på mig & trippade ut på baksidan av huset & till min grannes altan, där får jag syn på min granne, påpälsad med stora handskar på händerna, plastpåsar & annat smått & gott...
min granne förklarar att han sett ett getingbo vid sitt fönster, där det bor en (1st) geting!
Han som har fobi för getingar, klarar inte av att ta bort det själv & vill därför ha min hjälp.
MIN HJÄLP????
Jag som är livrädd för getingar, eller tycker i alla fall att dom är jävligt obehagliga!
Men men, vad gör man inte för grannsämjan?
Jag tar en plastpåse runt boet, pillar loss det & knyter ihop påsen... med en ganska förbannad geting i.. ganska läskigt.
.
.
Nu undrar ju jag: Vem ska nu hjälpa MIG???
Jag upptäckte nämligen nyss, till min stora fasa, att det surrar väldigt innanför min ventil på toaletten....en ventil som liksom går in i huset, inte en sån som går ut ur väggen på fasaden...
.
MYCKET OBEHAGLIGT!!!
Förslag på vad jag ska göra mottages med glädje!

Hitta en egen bostad, getingjävlar!

semesterparadiset!

Jag fick en fantastisk julklapp av Toker, en resa till en liten grekisk ö.
Den 23 maj, en sjukt tidig söndagsmorgon... flög vi med Ving & en massa andra svenskar (97 barn tex.), till Rhodos, där vi efter att ha ätit middag med en kollega till Toker , klev på "sea star" en båt som tog oss ut till en liten ö.
.
Jag trodde ärligt talat att det inte längre fanns sånna ställen kvar, små orörda vackra paradis, där det knappt finns någonting annat än sol, bad, mat & en (japp 1) bilväg..
.
Ön har två små byar som lever & en "spök-by" där ingen längre bor kvar.. 2 taxibilar & en buss.
I byn som vi bodde i fanns det 3 souvenirshoppar, 4 minimarkets & några restauranger.
Vattnet är kristallklart, stränderna fulla av runda stenar, bergen som omsluter byn är fulla av getter.
Ganska kargt landskap, stenigt & inte så mycket växter.. i vattnet finns stora sköldpaddor & delfiner, givetvis massa fisk & mycket sjöborrar.
Ön har massor av små stränder, men 2 "stora" en med mörk sant & en med stora runda stenar.
.
Jag har väl aldrig gjort en liknande resa, jag lämnade mitt hem med ett bagage som vägde 16-någonting & kom hem med ett lättare bagage...
Vi har promenerat & klättrat massor, badat, solat, ätit god grekisk mat & lärt känna en hel del fina människor.
Både jag & Toker trodde att vi skulle bli galna av att vara på en ö, där det inte finns någonting att göra, i alla fall ingen shopping, ingen fest... inget av det som man i vanliga fall sysselsätter sig med på semestern, bortsett från sol & bad då så klart!
Men vi är helt överens, att vi Lätt skulle kunna stanna en vecka till.
Hit åker vi garanterat tillbaka!

där nere ligger grekland..

Toker & fina Maria på Rhodos..

utsikten från sovrummet...

ja, visst skulle jag kunna äta frukost här varje dag...

Toker vilar..

Mums!

vi vandrade massa i bergen...

längst upp, där låg våran lägenhet..

vi va & kollade in ett elefant-muséum... det har nämligen levt små elefanter på ön för massor av år sen...

världens finaste fick håret avrakat av sin pojkvän, Toker är numera helsnaggad!

de enda ljuden man hör på ön, är från båtarna som går in i hamnen & från vågorna som sköljer mot stranden.. från katter & getter.. annars är det tyst, så tyst att man ibland känner sig helt ensam på ön.
Precis som en semester ska vara!
.
Vad heter då ön?
GLÖM ATT JAG BERÄTTAR DET!!!
Den här pärlan vill jag ska fortsätta att vara orörd..

För viktigt för att glömmas!


Visst är det vackert?
Vatten, solen som speglar sig... här tycker jag om att sitta, på kajen i Hammarby Sjöstad.
Jag promenerar dit på knappt 10 minuter.
.
.
För exakt ett år & två dagar sen gick jag hit, ensam.. även då sken solen, en ljummen bris gav tillräcklig svalka för att att det inte skulle vara för varmt, precis som nu.
MEN... när jag gick hit förra året, klarade jag inte av att resa mig, jag klarade inte av att prata & jag hade trots vädret inte mycket som gjorde livet värt att leva...
Jag hamnade i en situation som jag inte på egen hand kunde ta mig ur, men med hjälp av dom som står mig nära & tack vare att jag valde livet, klarade jag till slut av att resa mig, även om det tog lång tid.
.
Idag mår jag i stort sett bra, men vill aldrig glömma känslan jag hade.
-Varför, kanske du undrar?
Därför att jag valde livet och i det valet ingår att leva, att njuta och att uppleva... inte göra saker mot min vilja för att vara någon annan till lags, inte jobba mer än heltid (vilket uppenbarligen fortfarande är svårt..)
För att ge dig chansen att komma i närheten av att förstå hur jävligt jag mådde, delar jag med mig av sms:et som jag då skickade min bästa vän:
.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
"Jag sitter & dinglar med fötterna över kanten, under mig är vattnet...
solen skiner, det fläktar skönt & doftar hav.
Det är såhär jag trivs bäst, har alltid gjort.... men inte nu, inte idag.
Tankarna snurrar i mitt huvud, jag känner mig inte stabil...
Hoppa? Det är ju ingen idé, skulle överleva det, om möjligt bara må sämre?
Vet inte hur jag ska orka mer? orka resa på mig, orka andas?
Känns som om jag egentligen inte finns längre, som om ingen ser mig, att jag bara svävar...
Som om jag inte har någonstans att ta vägen... hör liksom inte hemma någonstans längre.
Det är fegt att avsluta sitt liv, det tycker jag, men samtidigt undrar jag om det är fel när man ändå inte känner att man har någonting mer att ge?
Kanske är de här tankarna bara ännu ett rop på hjälp?
Men då är ju frågan: vem ska hjälpa mig? Det måste jag väl göra själv?
Men jag har ingen lust att hjälpa längre....
Jag kanske tänker för mycket, eller så kanske jag tänker för första gången i mitt liv-på mitt liv?
På mitt....liv?
Vet inte hur jag vill att det ska vara, vet inte vart jag vill vara....vet nog mest bara att jag inte vill vara.
Känner mig patetisk, känner mig falsk....mot alla som bryr sig...Och mot mig själv.
Att jag kan med att skratta & le ena kvällen, för att dagen efter sitta utomhus & gråta...
Jag skriver ju till mig själv nu, vet inte varför, inte till vilken nytta?
Men så är det ju med det mesta jag gör nu..."
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Man får Aldrig glömma sig själv, kom i-håg detta!

HJÄLP!!!

Idag bor jag & Toker i en lägenhet på skärmarbrink, vi trivs där!
Grönt område, lagom att promenera in till stan & nära mysiga sjöstan.
Vi hyr lägenheten, men det är en bostadsrätt.
Nu vill ägaren sälja sin lägenhet, nån gång efter sommaren & självklart får vi köpa den om vi vill.
Men, det beror ju helt på vad han vill ha för den.. lägenheten har Mycket man måste fixa..
Så vi funderar på att inte köpa den.
Så slog det mig i morse: Om typ 3 månader kan vi bli bostadslösa.
.
3 månader, det går ju skitsnabbt!!!!
Vi måste hitta nån stans att bo..... bostadsrätt, hyresrätt, 1:a hand, 2:a hand eller 3:e hand spelar ingen roll.
.
HJÄLP OSS!!!
Om du vet nåt, eller har nåt tips, hör av dig här på bloggen.
Please!!!

varken jag eller Toker är så sugen att bli bostadslös....

stockholm!

Nu har det börjat, sommar-starten.. fortfarande vår, visst visst.
Men en god början på sommaren är väl ändå när det blommar överallt?
Idag har vi promenerat i flera timmar, jag & Toker.
Stockholm blommar, vackert värre!

.Tulpaner..

.Pärlhyacinter..

.Tusenskönor..

.Maskrosor..

.Japanska körsbärsträd..


Visst är det väl imponerande att jag kan namnen på alla dessa blommor?
Om inte annat är jag bra på att chansa.
(blommorna heter det som står under, tills motsatsen bevisas!)

iPhone...

jag har en ny leksak.... den orsakar liiiite svartsjuka i hemmet:)   Men bara lite......

medans jag sov...

...hände uppenbarligen någonting där ute!
Jag har ju legat inne i snart en vecka(!) sjuk.. feber & skit, inte alls speciellt upphetsande faktiskt.
Idag blev jag så illa tvungen att ta mig ut & gå till coop för att handla någonting att äta & kaffe.
.
Till min glada förvåning har det hänt en hel del där ute... har precis för mig att det fortfarande va grått & trist ute, hundbajsigt & ruttet liksom..
& jag har ju faktiskt varit utanför dörren, men totalt missat hur mycket grönt som vuxit fram.
Helt fantastiskt, kände mig lite bättre, bara genom att se allt det gröna!

grönt är skönt!

pollinerad !

Som en FET smäll på käften i måndags, kom en förkylning & bosatte sig i min späda kropp.
Skulle träna efter jobbet, som vanligt.. men kände att: Fan, det här fixar jag inte idag!
Så jag åkte hem & totaldäckade i nån timme... vaknade sen med snor i hela skallen, smärta i halsen & feber.
Gött! Precis vad jag behövde den här veckan, när vi har som mest att göra på jobbet.
Skit samma, jag masade mig upp 05.00 på tisdagen & tog mig till jobbet, 12 timmar senare och i +40° gav jag upp & gick hem... sen har jag legat här hemma i allt från feber-frossa till tristess-frossa...
Finns det nåt tråkigare än att ligga hemma & glo?
Att vakna tidigt (jag funkar så numera) gå upp, dricka en massa kaffe, somna-om igen... upp senare, vila lite.. lyssna på musik, chatta med nån på nätet, somna-om.
.
.
Nu sitter jag här, med glansiga ögon-visst skulle jag kunna skylla på förkylningen, men i ärlighetens namn är det "jakten på lycka" som är orsaken, vilken film!
Snorig som ett litet barn, halsen känns bättre, ingen feber just nu...  Nina Simone strömmar ur högtalaren.
Väntar väl, antar jag... på att sambon, Toker du vet, ska komma hem.
Det är fredag & jag skulle verkligen vilja hitta på nåt, men nu lär det ju inte bli så mkt action i kväll direkt.
.
Well, det börjar kännas lite bättre nu i alla fall.
& nu har jag ju haft den här förkylningen... då får jag ju inte den igen, visst är det väl så?
Det hoppas jag verkligen inte i alla fall, eftersom det verkar som om Toker nu har tagit över skiten, stackarn!

Klart underskattat!

Vego-korv med bröd, dijonsenap, ketchup & räksallad.
FY HELVETE va gott!!!

Toker!

Japp, han kallas numera för Toker igen, min Alex...
Jag slutade ju skriva Toker, eftersom mina arbetskamrater kallade honom för Toker & när vi va hemma hos mamma, tappade hon hans namn flera gånger & fick bara upp Toker i huvudet... hahahaha....
men men, han är & förblir Toker.

Min älskade Alex/Stelios/Toker!

med sand mellan tårna..

...i strumpan, på benen, i näsan & på hela händerna.
Jobbade jag igår, japp, nu är det sand från karibien i mitt skyltfönster..
krångligare än vad man kan tro, att inte lämna spår efter sig i sanden.
12 timmar, 20-50° varmt... med feber, har ju haft det betydligt bättre på en strand innan..
.
känslan är sommar & semester.. precis vad jag & Toker ska ha om 17 dagar.
Då drar vi till Tilos, ska bli så jävla skönt!

sand & vågor, skönt skönt.
Inte mycket till bild & visst skulle jag kunna tala-om vart du ska gå för att få se hur det ser ut, men företaget vill inte att man fotar/lägger ut bilder, eller för den delen skriver om det.
Så det får lov att bli så här.

trädgårdsarbete!

Japp, idag hade vi ju städdag i föreningen, denna helgen utomhus.
Vi va 6 tappra själar som träffades & klippte, grävde, sågade, krattade, räffsade & kastade..
.
Vädret va verkligen med oss, solen sken & en molnfri himmel.
Verkligen stor skillnad, både framför & bakom huset.
Jenny, en av grannarna plockade ner chips & öl när vi hållt på i ca 2h.
Så härligt med kall Corona i solen!
Skönt att få jobba lite utomhus!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0