richefager

När det är lugnt på stan får man en större chans att SE människorna, vilket är betydligt svårare när det är rusning eftersom det då bara är som en enda stor grå massa som förflyttar sig.

Men det är just det... en grå massa är det på sätt och vis ändå.

Jag menar, nästan alla ser likadana ut, eller det kan ju i alla fall uppfattas så.

Nästan alla klär sig i svart &/eller grått... de flesta går i samma takt, åt samma håll..

De flesta har till och med samma min, stressad & koncentrerad, med en tom blick rakt fram, eller ner i marken.

Gud förbjude att man skulle möta någon annans blick!

.

Men, någon skiljde sig från mängden vid tuben på väg hem, han hade starkt gröna byxor på sig & hör & häpna:

Han mötte min blick & LOG!!!!

.

& då sätter det igång "storstadssyndromet"

-Raggar han på mig eller?

...bara för att man möter en annan människa med en blick & ett leende?

.

Helt idiotiskt & typiskt för storstadsbor, tror jag?

Egentligen är det ju någonting som alla människor borde göra, möta andra människor med ett leende, världen skulle ju vara mycket trevligare då!

.

By the way, jag är själv klädd i helsvart idag!