unge herr Lagom.
Jag är våg.... jag vet ju så klart inte om det är någonting Du bryr dig om, eller överhuvudtaget tycker är intressant?
Man kan ju tolka nästan allt på olika sätt... men, det har jag hört massor av gånger, att vågar är känslomänniskor..
.
Jag instämmer helt.
Tänk, det är ju lustigt (eller inte alls ibland faktiskt) att ingenting kan vara lagom, mellan, sådär litegrann bara..
.
Jag älskar!
När jag älskar så verkligen ÄLSKAR jag, massor, så mycket att jag nästan spricker.. det fullkomligt sipprar kärlek ur varenda por..
.
Jag har ingenting emot att bråka, kanske låter konstigt, men jag menar: Man måste få rensa ur ibland, få en riktig urladdning, ett släpp.. jag tycker det är skönt.
Givetvis är det inte skönt när man är mitt i det, jag menar känslan efteråt.. när man fått "tömma ur sig" sin ilska/frustration-Den gillar jag!
Jag ger mig sällan, självklart erkänner jag när jag har fel (även om jag hatar det)
Men om det är någonting som jag tror på, eller om någonting är orättvist, jag eller någon annan blir orättvist behandlad, ja... Då JÄVLAR!
Så att bråka med mig, kan inte vara det roligaste.. men sen är jag inte långsint, inte alls... när jag fått ur mig ilskan, ja då är det bra.. då är jag en snäll kille igen.
.
Jag gillar converse... skorna alltså.
Jag har massor, tycker det är roligt.
Jag kan variera skorna efter hur jag klär mig, eller till och med efter humör om jag så vill.
.
Kalsonger.. jo, men det är ju kul det med, ju fulare, desto roligare.
83 par har jag nu, inte alls länge sedan jag kastade några faktiskt.
Du hittar inga gamla slitna kalsoner hemma hos mig, det lovar jag!
.
Stress, ja.. det Har varit precis likadant med det innan, jag stressade på som Fan.
När det väl startade, slutade jag inte stressa innan jag pissade blod & svimmade & hade mig.
(sorgligt nog är detta helt sant.)
Men som jag skrev: det Har varit så.. där sa kroppen ifrån & jag blev tvungen att ändra mig, tack & lov!
.
Mitt hem har tidigare gått i trä, naturliga färger, lite svart... burkar, växter & husligt.
Nu är det vitt... som hos så många andra, jag vet.
Men... jag har alltid vit färg hemma... du kan ju tänka dig själv:
-Den här ska jag måla vit... & den här... & den här...
"lite vit färg på den så blir det fint"
.
Ibland är jag glad, att jag inte äger min bostad, den skulle förmodligen målas-om varannan vecka eller så.
Allt efter humör, eller helt enkelt bara vitt, om & om igen, för att hålla den fräsch.
.
Jag skulle, oavsett hur det än må låta, inte kalla mig själv för manisk på något vis..
Men någon slags störning måste det väl ändå vara, att hålla på så här?
.Hur gör man för att bli lagom?
Kommentarer
Trackback