richefager

-eller arg..

eller ledsen..

eller lycklig..

eller känslokall!?

.

.

Jag har nog aldrig sånna dagar?

.

Jag föddes 1976 med etiketten "känslomänniska" på ryggen.

För er som är känslomänniskor, behöver jag knappast förklara att det är något av en förbannelse.

För er som Inte är känslomänniskor, kan jag bara beklaga..

.

När jag Älskar, då älskar jag med varenda por i kroppen.. jag går all in, visst finns det annat i livet, men den jag älskar är det jag alltid tänker på i första hand, hela tiden, dygnet runt.. till och med före mig själv oftast.

Vilket ni förstår själva inte alltid är så bra.. man får ju inte glömma sig själv.

.

När jag är Ledsen, då rasar ta mej fan Allt!

Då hittar jag dåligt i allt, jag gör ingenting för att få mig själv på bättre humör.. lyssnar på deppig musik, som får mig att sjunka djupare ner i "tycka-synd-om-mig-träsket"

Orkar inte prata med vänner, trots att dessa oftast får mig på bättre humör, jag äter inte.. vilket gör att jag blir änu mer nere.. ja, du fattar!?

.

När jag blir Arg, då blir jag vansinnigt arg.. jag säger (skriker) vad jag tycker & känner, skiter fullständigt i om jag sårar någon omkring mig...

jag har inte sönder saker, men det är på det berömda fitthåret kan jag säga.

.

När jag är Glad & Lycklig, då kan ingenting göra mig ont, det finns ingenting jag inte klarar av, jag är genom-positiv, jag skrattar & ler, jag kan charma vem som hellst.

& allt i livet flyter på, gärna till glad musik!

.

Att jag sen smittar av mig av mitt humör, på dem som är runt omkring mig.. det kan ju vara bra när jag är på bra humör.. men som ni förstår är det antagligen inte så roligt att vara nära mig när humöret inte är på topp!

.

Men olika humör har ju alla människor så klart.

Det som skiljer en "normal" människa, från en känslomänniska, är ju att mitt humör kan skifta precis när som hellst.. & det är sällan jag bara är lite arg, eller lagom glad..

Jag kan vara på mitt lycko-humör en förmiddag, så kommer det någonting som får mig på pissigt humör & då skiftar det på en sekund.. humöret kan ju dessutom skifta flera gånger om dagen.

Att vara känslomänniska, är lite som att vara schizofren antar jag..

.

Jag har försökt att hitta ett sätt att balansera mina känslor på, så att gränsen mellan lycklig & arg inte är sådär jättestor, ett sätt som mjukar upp känslorna lite.. men inte hittat någon?

.

Men så slår det mig, om jag fick välja mellan att vara känslomänniska, eller att inte vara det, vad skulle jag då välja?

Känslomänniska så klart!

LÄTT!

.

För vem vill inte vara älskad av någon som gör det med varenda por i kroppen?

Vem vill inte umgås med världens lyckligaste människa?

Visst visst, kanske inte så många som vill bråka med världens argaste, eller vara i samma rum som världens deppigaste...

Men jag har ju förmånen att trivas med livet, vilket gör att jag störst del av min tid är Lyckligast eller gladast, eller lägger all min kärlek på dem jag älskar!

.

-undrar vilken känsla som ska titta fram härnäst?