För snart 11 år sedan gifte jag mig!
Ja, på sätt & vis är det sant.. För snart 11 år sedan träffade jag någon & ingick i ett slags äktenskap.
Till en början umgicks vi inte så mycket, men allt efter som tiden gick, umgicks vi mer & mer.
Jag har funnits på alla möjliga sätt & vis i vårt äktenskap för min partner, jag har ställt upp i vått & torrt... i medvind & i motgång.
Vårt äktenskap har stundtals varit jättekul & utvecklande för mig, stundtals har det gjort mig frustrerad & jävligt förbannad!
.
Jag har lärt mig otroligt mycket av min partner, man kan nog till och med säga att jag kan min partner så väl att jag nästan andas vårt äktenskap.
Jag har varit del av att utveckla min partner, många gånger & på flera sätt.
Jag har rest med min partner, både i Sverige & utomlands.
Tillsammans med min partner har jag uppfostrat massor av barn, vet inte hur många.. men antagligen hundratals?
.
Det finns i ärlighetens namn gånger då jag inte helt & fullt stått bakom min partner, inte till 100% i alla fall.
Det finns även gånger då jag önskade att jag hade mod nog att skilja mig från min partner, men du vet ju hur det kan vara... svårt att lämna tryggheten & kasta sig ut i någonting nytt & okänt.
.
Just nu är jag i en situation då jag inte klarar av att finnas där för min partner, på det sätt jag egentligen önskar...
Jag vet att jag kommer att klara av att finnas där senare, men just nu behöver jag lite tid ifrån..
.
Min partner gillar inte detta & det känns som om min partner på grund av detta vänder mig ryggen... jag betyder absolut ingenting för min partner just nu, jag är ersättningsbar.. det finns många som kan tänka sig att ta min plats, detta vet min partner om och bryr sig inte alls om vi skulle skilja oss.
Min partner blir ju inte ensam i alla fall.
& dom 11 åren jag ägnat min partner är som bortblåsta, dom betyder ingenting för min partner-JAG betyder INGENTING för min partner.
.
Jag ber om hjälp, jag ber om lite tid för att kunna komma tillbaka stark... men svaret jag får tillbaka är att jag kanske borde se mig om efter en ny partner att gifta mig med.
.
Och trots detta ger jag inte upp, trots detta vill jag inte skiljas.
.
-Är det dax att gå vidare, eller stanna kvar & kämpa?
Kommentarer
Postat av: cissi
???vem eller vad??? Jag har minsann inte vart på något bröllop! Göteborg?
Postat av: IF
Ge inte upp! Forsätt kämpa. Kan jag hjälp? Kram
Trackback