richefager

Hemma i Göteborg alltså... visst, jag Bor i Stockholm, född I Gävle, men det är någonting med Göteborg.

Att komma till Göteborg är alltid att komma hem för mig, jag fullkomligt Älskar staden!

.

Åkte ner i torsdags, för att få komma iväg från Stockholm ett tag & träffa mina gamla vänner här nere.

Dagarna går & jag har det bra, känner mig lyckligare än jag gjort på länge, lite som att få andas in frisk luft, efter att länge har varit instängt i ett rum.. typ.

.

I söndags tog min bästa vän med mig på någonting som kallas "mega-loppis" mer eller mindre hela stadsdelen Majorna är proppat med människor & en massa begagnade prylar, möbler & annat skräp, varvat med korvstånd, små caféer & köpsugna sociala göteborgare.

-Fantastiskt trevligt, vi var 4 st som gick omkring i nästan 4 timmar & letade fynd, givetvis till en del regndroppar (det regnar nästan alltid i Göteborg för dig som inte vet det..)

.

Pärlan fyndade en skål, stresshandlade några glasunderlägg & prutade till sig en (trasig) lampa..

.

Jag gjorde inga fynd alls på mega-loppisen.. däremot på Whyred-butiken! :)

.

Utanför min gamla lägenhet hade dom  ställt upp en massa bord, med diverse skräp....

tyvärr var det överpriser på mycket av prylarna...

vi hittade en second-hand-butik med hur mycket roliga saker som helst, men den var så fullpackad med folk att man fick inte riktigt ro att fynda där..

.

pärlan fyller på bränsle för att orka fortsätta fynd-rundan!

Får inte bära tungt, vilket i princip är allt man gör i mitt yrke..

Har fått mig en härlig förslitningsskada i axeln, någonting som kan gå över med hjälp av vila & kortisonsprutor.. gör det inte det på ett par månader, måsta jag gå till ortoped & diskutera operation.

.

Jag får inte jobba på ytterligare ett par veckor nu, sen får jag jobba men inte lyfta någonting & inte heller lyfta armen mer än max 90°

Detta innebär också att jag inte får träna på några månader.. Jävla SKIT!!!

eller jo jag får träna, men ingenting som påverkar axeln... så nu ska jag ställa om min träning med, tänkte faktiskt börja spinna, springa, träna ben, rumpa, mage... & kanske högerarmen med.. kommer ju se ut som ett freak så småning om.

.

Man blir jävligt less på att bara gå hemma hela dagarna kan jag säga, någonting jag nu gjort i 2,5 vecka eller så..

Så jag drar nu, bort från stan, har köpt en "one-way-ticket" & vet faktiskt inte alls när jag kommer hem..

Packade väskan i panik i morse, vet inte riktigt vad jag har packat ner?

Men badbyxorna är med iaf, plånbok, dator & mobil.. måste ju vara det viktigaste!?

.

Så mina vänner, vi "ses" på bloggen...

.

Kommentarer överflödiga!

.

Dina läppar, din hud 
din lukt och dina ögon. 
Så fort jag blundar 
vad fan ska jag göra. 
Jag som aldrig blir speciellt imponerad 
nu ligger jag vaken vill bara ha mera.

Så vi hördes aldrig 
och det gör ingenting. 
För jag skrattar mycket 
har massor omkring mig. 
Ett underbart liv 
och dem bästa av vänner. 
Men hur kunde du inte 
känna det som jag kände?

Vad ska jag göra nu? 
Vad ska jag göra nu? 
Vad ska jag göra nu? 
När den enda jag vill ha är du... 
är du...

Så som det kändes 
när du sa mitt namn. 
Så äkta det kändes 
när du höll min hand. 
Men dagarna går 
säkert månader med. 
hoppas allt är lugnt vill dig bara väl

Vi hördes aldrig 
kanske var det lika bra. 
Kanske fattades något 
tänk om vi kunde va. 
Om vi hörde ihop 
som inga andra. 
Vi kanske till och med var gjorda för varandra...

Vad ska jag göra nu? 
Vad ska jag göra nu? 
Vad ska jag göra nu? 
När den enda jag vill ha är du... 
är du... 
.

Idag är det dax att besöka läkaren & få provresultaten efter magnetröntgen.

Nervös är vad jag är.. inte så mycket för vad dom ska ha hittat, utan nervös för att dom inte har hittat någonting!

Vad gör man då, jag har ju fortfarande ont & är smått handikappad mest hela tiden...

.

Ett problem jag får ta itu med om fallet är så, jag vet.. men du kan ju tro att man tänker mycket när man bara går hemma hela dagarna.

Det blir ju lite så med, att man till slut, när man varit hemma länge, inte kommer sig för att göra någonting.. det handlar inte om att jag inte vill, mer om att jag sitter här, med datorn & tv´n igång... tittar ut på bygg-gubbarna som jobbar med husen runt omkring.. FRUKTANSVÄRT tråkigt.

Men i princip alla jobbar ju på dagarna.

Så när folk slutat jobba, då har ju jag suttit här inne hela dagen & bara glott & har då gått in i någon slags pause-mode.. svårt att starta sig igen.

.

Men i kväll ska jag Äntligen få hitta på någonting i alla fall, ska till Mälarpaviljongen med bästaste Tomas, Qx har mingel & smygläsning där.

Så skönt att få ha någonting inplanerat för kvällen.

.

-Hoppas "alla" är där!

.

smygläsning på Mälarpaviljongen 2009.. Tomas, jag & Fredrik.. Magda fotar..

Är det så att vi människor blir mindre & mindre sociala?

.

Mindre sociala i verkligheten alltså!

.

Det finns så sjukt många olika sätt att vara social på, utan att behöva ta kontakt rent fysiskt..

Facebook, ett väldigt lättillgängligt sätt att hålla koll på sina vänner, släktingar, bekanta, gamla klasskamrater, föredettingar osv osv..

.

För oss homos finns qx/qruiser.. ett ställe där du kan lägga ut bilder på dig själv (& andra) där du kan presentera dig på ett säljande sätt, där du kan fylla i dina mått, dina intressen.. där kan du hitta vänner, ragg, gamla ligg-nya ligg & i bästa fall kärleken.. lätt att bara klicka dig in på någons profil & ta kontakt, där kan du "lära känna" folk utan att på riktigt/fysiskt ta kontakt.. man kan liksom vara lite som man vill eftersom det ändå inte är på riktigt.

.

För bögar finns det också grindr, som är en app där du lägger ut en bild på dig själv & fyller i lite kort information.

Sedan kan man gå in på olika killar, få reda på hur långt ifrån dig just den killen är, appen kan ju användas som tidsfördriv, för att vara "social" med någon du inte känner utan att behöva ta kontakt i verkligheten.. ofta används appen för att hitta någon att ligga med.

Tänk dig själv hur jobbigt det skulle vara att gå fram till någon snygging på stan & fråga om han/hon vill ligga med dig.

Med grindr är det en helt annan sak... där klickar du ju bara in på den du tycker är snygg, frågar om han vill ligga.

Vill han inte det kan du blockera honom, så kan han inte längre se din profil.

Eller om någon ful skulle fråga dig om du vill ligga så kan du blockera honom så att han inte längre kan se din profil eller hur långt bort/nära honom du är.. ett klick så är du av med problemet, otroligt smidigt!

.

men vad alla dessa sighter/appar gör, är att du slipper ta kontakt med människor på riktigt, i verkligheten alltså... du kan alltså sitta hemma & prata med människor du känner, människor du inte känner men vill lära känna, du kan hålla kontakten med människor utan att du behöver röra dig eller ens prata..

.

Ganska sorgligt, eller hur?

.

Jag skulle ju 1000 gånger hellre vara med om att någon kom fram till mig & började prata, i stället för att skriva till mig via en app.

.

Jag var på en hemmafest för ett tag sedan, där var ganska mycket folk som jag inte känner.

Jag pratade med några få under kvällen & hade jättetrevligt.

Dagen efter skriver några av dom som var på festen till mig på qruiser, några av dom jag Inte pratade med under kvällen.

Dom tyckte väl att det var för jobbigt att ta kontakt på riktigt & passade i stället på att ta kontakt med mig via nätet dagen efter?

.

Jag använder också dessa sätt att hålla kontakt/ta kontakt med människor..

Men ärligt talat, vore det inte trevligt om vi började prata med varandra-på riktigt, inte via dessa kanaler.

.

Varför inte börja prata med människor som står nära dig på tunnelbanan?

Eller med tjejen/killen som går på gymmet samtidigt som dig?

Gör man det (framför allt i Stockholm) tror folk att det är någonting fel på dig, kanske dax att ändra på det?

.

Vi kan ju alla göra ett val, fortsätta att vara fega & bara ta kontakt med nya människor via dessa sätt..

-Eller börja prata med varandra.

Vilket sätt tycker du låter bäst?

.

eller..

...vad föredrar du?

.

.

Resultatet var värre än vad jag vågat tro.

Efter samtal & utredning har jag & läkarna nu kommit fram till ett beslut, tyvärr det enda rätta faktiskt.

Jag kommer på fredag att få en spruta som gör att jag somnar-in... ingen idé att försöka laga det här människolivet, jag har nu gjort mitt i det här livet & kommer som sagt att få träffa min skapare på fredag.

Men sörj mig inte, livet har varit en intressant & rolig åktur!

.

.

See you on the other side!

.

...eller så får jag svar på onsdag, men det var inte liga spännande ju!

.

Ärligt talat är jag lite nervös... absolut inte för röntgen i sig, utan nervös för att dom inte ska hitta vad som är fel, vad gör jag då?

Tänker då inte gå med på det här längre, nu har jag ju inte fått träna på 100 år vilket känns jävligt jobbigt.

Jag t.o.m drömmer om att träna, hur jag läger upp träningen för att komma ikapp, hur mycket kreatin jag ska dosera för att så fort som möjligt ta igen muskelmassan som jag har förlorat..

Sen vill jag ju jobba med, har smugit mig in på jobbet några dagar nu & suttit med lite planering & så.. bara för att jag är så fruktansvärt uttråkad över att vara hemma.

.

Så håll tummarna för mig idag, kring 11.30..

.

• Måndagsbarn har fagert skinn
• Tisdagsbarn har älskligt sinn
• Onsdagsbarn är fött till ve
• Torsdagsbarn får mycket se
• Fredagsbarn får kärlek och lycka
• Lördagsbarn ska mödorna trycka
• Söndagsbarn får leva och njuta rikt och vist och sedan berömligt sluta.

Men kom ihåg, att se bilder är inte samma sak som att komma & hälsa på... (riktar mig väl mest till min mamma nu..)

.

Välkommen in...  stengolv i hallen, som av någon anledning har som en beläggning på sig.. spelar ingen roll hur mycket jag skurar golvet.

Tips mottages tacksamt!

.

liten uteplats, 3x2 meter.. det hemska "staketet" ska bytas ut mot en glasvägg.

.

gräsmattan borde vara här nu, men hoppas ju på att den rullas ut i veckan..

.

vardagsrummet...

.

vardagsrummet, andra sidan.. lånad soffa & skitfult bord & bokhylla...

.

tv´n byts ut vid lön mot en platt som ska upp på väggen..

.

"sovrummet" så skönt att kunna ligga i sängen & se på tv..

.

matplatsen, för första gången på länge kan man sitta vid ett matbord hos mig & äta mat.

.

köket..

.

.

.

Så, jag behöver ett snyggt gammalt bord att ha i vardagsrummet vid soffan, ett väggfäste för tv´n som ska upp på väggen, en ny bokhylla, en soffa så jag kan lämna tillbaka min lånade, en stor mysig matta & lite annat personligt gammalt kras-allt för att inte få ett hem som ser ut som alla andras.

Jag gillar inte söndagar, jag har inte gillat söndagar på väldigt länge nu, eftersom söndagar för mig innebär att jag sitter ensam hemma... & jag är inte killen som tycker om att vara ensam, i princip aldrig.

Nästan så att jag har problem med att vara ensam faktiskt.

Men det har iof. blivit bättre den sista tiden, kan till och med hända att jag ser fram emot att få vara ensam ibland.. men det är ganska sällsynt.

.

Men som sagt, söndagar är den förbannade dagen, jag är ensam 9 söndagar av 10.. mina vänner har alltid annat för sig på söndagar & jag är ju singel, så det kommer inte naturligt att jag har sällskap denna vidriga dag.

.

Jag är trött på att ha det så, att jag redan i förväg vet att jag kommer att vara ensam & rastlös på söndagen, dessutom bakfull vissa söndagar & då blir ju känslan ännu värre.

Men vad väntar jag på egentligen?

Att någon ska kliva in i mitt liv & ändra på det?

Att någon plötsligt ska finna här på söndagar & hålla mig sällskap, att underhålla mig helgens sista dag.. att jag ska tillsammans med någon få avsluta veckan på ett mysigt sätt?

.

Ingen idé att gå & vänta på att någon annan ska förändra mina trista söndagar ju!

Jag tänker härmed se söndagarna som Min dag, en dag då jag är ensam för att jag behöver det, en dag då jag kan ta tag i saker i hemmet, då jag kan ta den där sköna promenaden ensam med mina funderingar, en dag då jag inte alls behöver bry mig om någon annan än mig själv..

.

Söndagen är den dagen då jag, utan press från mig själv behöver hitta på någonting speciellt, om jag vill kan jag ligga kvar i sängen hela dagen, jag behöver inte göra någonting alls om jag inte vill.

Om någon skulle vilja hitta på någonting med mig en söndag, ska jag känna efter ordentligt först, Vill jag hitta på någonting?

Jag behöver inte känna att jag blir stressad av att vara ensam... mitt egna sällskap är ju fantastiskt nog, då behöver jag ju dessutom inte ta hänsyn till någon annans vilja, utan gör helt och hållet det Jag känner för.

.

Antagligen ganska nyttigt.

.

Vad gör du på söndagar?

.

.

Hittade massa skit i den kan jag avslöja, vattenpipa, fotoramar, LP-skivor, böcker & en massa gamla foton.

Skrattade så jag nästan inte kunde andas!

.

Det var en gång, för ganska länge sedan en straight kille från Gävle som heter Richard... han var JÄTTEKÄR i en tjej som heter Johanna.. Richard hade hår på huvudet, piercing i näsan & sjukt taskig klädstil.

.

Fina minnen, fruktansvärda bilder!

.

Nu måste jag givetvis bjuda på mig själv & låta er skratta med mig!

-Enjoy!

.

..

Jag & bästa vännen Rickard!

jag & Anders i spanien..

kolla skägget, maj gadd!

Brownie i Turkiet..

.

.

"-Schlagerfest i helgen?"

.

"-Kollade du på Schlagern igår? Vad tyckte du?"

.

"-Hur tror du det går i Schlagern på lördag då?"

.

Men herregud, det är för mig OBEGRIPLIGT hur det kan vara så stort med Schlagern i bögvärlden?

-rättelse, hur det kan vara så stort med Schlagern i den Svenska bögvärlden?

.

Bögar är ju generellt ganska duktiga på trender, när det gäller kläder, inredning, musik, mat osv.

Frågan är om medaljens baksida är att bögar generellt är ganska hjärndöda med,  eftersom dom uppenbarligen äääääälskar schlagermusik.

Visst visst, jag lyssnar själv på i princip all musik, oftast beroende på vilket humör jag är på & det händer att jag lyssnar på någon schlager-låt med ibland, aldrig ensam hemma men i sällskap med någon som gillar det.

Kommer det en schlagerlåt när jag är ute, dansar jag antagligen till den med.

Eller vänta nu... det kommer aldrig någonsin EN schlagerlåt när man är ute, inte på bögklubb i alla fall, däremot kanske (med lite tur) kommer det EN annan låt som inte är schlager.

.

Hur som helst, jag överlever att lyssna på någon schlagerlåt då & då, men att jag skulle bli helt hoppihejsan för att någon drar igång en, det händer inte.

Melodierna är (oftast) så trallvänliga att man kan tro att det är skrivet för dagisbarn, texterna är så överdrivet käcka, med dåliga rim & löjligt innehåll.. i mina öron är dom nästan likadana allihopa, man kan liksom texten Innan man hört låten.

Lite som att låtarna är skrivna för mindre begåvade människor!?

.

Nej, självklart gäller detta inte alla schlagerlåtar, det är ju som med allt... vissa sticker ju ut & man har svårt att tro att det faktiskt är schlagerlåtar, det är oftast dom som inte går vidare...

.

Det här inlägget kommer jag antagligen att få äta upp, vilket inte alls är min mening... skulle jag provocera?

Skulle jag aaaaldrig göra!

.

Heja Sverige & Erik Saade!

En byggnad som du egentligen borde ha sett miljoner med gånger, plötsligt en dag får du syn på den, precis som om det var första gången du gick där...

.

-Det har hänt mig ganska många gånger.

.

Funderade på det där & kom att tänka på: Om man missar en byggnad längs vägen där man alltid går, hur mycket annat missar man då inte?

Tänker du tex på människorna runt omkring dig?

På tunnelbanan/bussen/spårvagnen.. jag menar, ser du dem.. eller är det mer som en enda massa som du färdas med?

Eller stannar du upp & tittar, ser människor omkring dig glada ut, eller kanske ledsna?

Eller är du så van att folk bara stressar förbi att du inte lägger någon energi på att verkligen se?

.

Lägger du någon tanke på arbetet människor har lagt ner, när de byggt hus, butiker, anlagt en trädgård osv.

Ser du att det är någon som antagligen lagt ner sin själ & sitt hjärta när dom byggt, designat, organiserat?

.

Är vi för stressade för att hinna se saker & människor runt omkring oss?

Det har hänt mig några gånger, att jag bokstavligen krockat med människor jag känner på stan, i all stress & inte sett att det är en bekant, mer eller mindre innan våra näsor snuddat vid varandra..

När det händer inser man ju att man har som skygglappar på.. man tar sig från punkt A till punkt B så fort som möjligt utan att se sig omkring, eller på dem man möter...

.

Stockholm är svårt.. man "får" liksom inte titta på människor, eller det kanske man får men absolut inte ta kontakt med någon okänd på tuben eller så, då misstas man antagligen för psyksjuk..

Det är någonting jag verkligen saknar med Göteborg (nu får jag väl alla 08:or på mig...)

I Göteborg kan du sitta på spårvagnen & börja prata med din okände medresenär, inget konstigt alls faktiskt.

Någonting som jag uppskattar när det händer & tror nog att dom flesta skulle göra!?

.

En ny bekant till mig berättade att när han flyttade till Stockholm, gick han runt i området där han bor & sa hej till folk, för att så gör man där han kommer ifrån.. till en början tyckte antagligen folk att han var smått galen, men nu känner människorna i hans område igen honom & plötsligt är det hur naturligt som helst att man stannar upp & hejar på honom.

Varför gör inte alla så?

Visst, man kanske inte behöver gå omkring & heja på alla, kan ju vara ganska skönt att vara anonym ibland.. men jag tycker nog att vi borde bli bättre på att heja på varandra, även på tuben!

.

Ta en stund, då & då.. när du stannar upp & tittar, på omgivningen & på dina medmänniskor.

För ca 9 veckor sedan började axeln göra ont, vilket ledde till att jag blev sned i ryggen, fick ont i nacken & så småning-om slutade min arm att fungera i tid & otid.. (vad det nu är för ett jävla uttryck?)

.

Har gått till naprapat, kiropraktor, husläkare & till slut till företagshälsovården, som tack & lov ska skicka mig på magnetröntgen nästa vecka.

I nästan 3 dygn nu har jag haft så jävla ont att jag knappt klarar av att hålla i min telefon med vänster arm (& då är det riktigt illa kan jag säga..)

Så idag gjorde jag ett besök på ctyakuten, där jag fick träffa en Bra läkare, som visste vad han snackade om.. tyvärr kan jag inet riktigt förklara just vad han snackade om eftersom jag inte riktigt vet hur en axel är uppbyggd?

Men någonting i axen är väldigt uppsvällt i alla fall.

Så jag fick en JÄTTESTOR spruta med kortison, var väl inte alls speciellt skönt kan jag avslöja, dessutom är jag livrädd för sprutor, så svimmningen var nära hela tiden..

.

-det kommer att göra ondare i ca 3 dagar nu, säger han..

ONDARE? är det ens möjligt undrar jag?

.

Nu, sådär 2h efteråt kan jag berätta att ja, det kan göra ondare!

.

-Sen är det bra om du inte sitter i solen idag, eftersom kortisonet kan göra att du blir fläckig/flammig(?)

Perfekt, eftersom jag nu ska sitta hemma & glo, jag har en altan & det är typ +20° ute...

.

Men det finns ju massor av saker man kan fördriva tiden med när man är hemma & inte får använda vänster arm/axel...

.

-Prova att borsta tänderna med bara en arm, kan låta lätt kanske, men tro mig, det är det fan inte!

.

plocka bort det onda nu doktorn, är du snäll!

.

Men du vet ju hur det kan vara med det där "jag gör det sen".. inte mkt har hänt, men så idag tyckte jag att det var dax.

Problemet var att jag inte har någon mörk bets hemma...

.

.

Men finurlig som man är, blandade jag soya, paprikapulver & vatten.. precis den kulören jag ville ha!

.

Känns ju dessutom som om jag gjort en liten insats för miljön, måste ju vara mkt miljövänligare med min blandning, än med riktigt bets?

.

usch.... givetvis är det här före-bilden..

.

pallen fick sig en omgång den med.

.

.

Man ser inte att det kommer smygandes alls, utan rätt som det är så är träden gröna & blommor har skjutit upp ur marken.

Visst, näsan känner det i form av plötsligt snorfall.. men det är lite som att man varit blind & plötsligt kan se igen.

Hur kommer det sig att man inte ser knopparna, eller dom små stjälkarna som är på väg upp?

.

.

För att göra det här inlägget om möjligt mesigare, kan man ju kanske jämföra vårens plötsliga ankomst, med kärlek.

Man ser inte riktigt att den kommer, man är inte förberedd... men plötsligt är den där!

.

.

Nej, jag är inte kär om du nu trodde det, kärlek är fantastiskt & jag hoppas alla får det i någon form.

Men än så länge klarar jag mig bra med kärleken jag får av min familj & mina underbara vänner.

.

.

Men vem vet, plötsligt kanske (förhoppningsvis) är den där!

.

Utanför mitt hem sjösätts nu båtarna, träden är gröna & vassen börjar leva igen..