richefager

.

.

I morse när jag gick hemifrån mot pendeltåget mådde jag hur bra som helst.

Men när jag satt mig på tåget började jag plötsligt må akut illa!

Jag ville spy & började kallsvettas som en gris.

Efter bara någon minut känner jag att jag kommer att svimma...

Så jag bestämde mig för att hoppa av nästa hållplats (t-centralen) för att vända & åka hem igen.

.

När jag reser mig upp för att stiga av, försvinner det mesta av min syn... ungefär som att titta genom ett nyckelhål.

-panik!

Jag raglar fram till första bästa medmänniska, en kvinna, ber henne om hjälp... säger att jag är ingen knarkare, men att jag håller på att svimma & behöver hjälp!

-Jag tycker du ska fråga någon annan, är svaret jag får från kvinnan.

.

Toppen, det var väl ungefär den sista energin jag hade kvar i kroppen, som jag spenderade på den här idioten till människa!

.

Jag bestämmer mig i alla fall för att försöka ta mig till nästa perrong, för att ta mig hem...

...det sista jag minns är att jag håller på att ramla ner för trappen som ska ta mig ner till nästa spår.

.

.

Sen vaknar jag, på Rätt perrong, sittandes mot en sån där automat du kan köpa godis & läsk i...

Jag har inte en aning om jag har lyckats ta mig dit själv, eller om någon till slut hjälpt mig dit?

.

Tankarna så här i efterhand är ju mindre trevliga... vad fan hade hänt om jag hade ramlat ner på spåret, eller ner för trappan?

.

Jag kan förstå att man kan bli skeptisk, eller till och med rädd för någon som raglar omkring på perrongen.. men om någon gör det & dessutom ber om hjälp, hur har man då hjärta att skita i den personen?

.

.

.

.

Jag blir fan mörkrädd, vilka egoistiska små kryp det finns mitt bland oss!

.

.

Så resten av dagen har jag tillsammans med min sambo spenderat på St.Görans.. tagit en massa prover & sånt, druckit härligt kaffe ur pappersmugg & tittat på alla olika figurer som befinner sig på en akutmottagning!

.

.

Vad som är fel med mig?

-ingenting speciellt alls... bara stress.

Trodde jag hade blivit bättre på att hantera stress, men antagligen har jag bara blivit bättre på att gömma den för mig själv!

.

det visar sig dessutom att någon av alla dessa "trådar" som levererar blod från mitt hjärta via lungorna, har gått av... men det är tydligen ingenting man behöver bry sig om, ännu i alla fall!