Du!
Jag sitter & tittar på bilder...
Jag ler & tänker, tänker på hur starka känslor kan vara.
Jag ser ditt leende & hör hur du skrattar,trots att du inte är här.
jag ser dina armar & får genast känslan av hur det är att ha dem kring min kropp, värmen som uppstår mellan oss.
Min hud mot din hud, med en osynlig gräns, jag kan inte riktigt känna vart min hud slutar & vart din börjar..
.
Jag tänker på resorna vi gjort, hur vi tillsammans går genom folkmassor på gator, med människor som ropar & skriker kring oss, du & jag tillsammans, trots sorlet & trängseln är det bara vi.
Hur du tittar på mig på tunnelbanan & jag tittar tillbaka, det finns bara vi.
.
Hur du kommer in på mitt jobb, en stressig dag, med ett fång rosor.. ger mig en kram & en puss, trots att jag är på jobbet.. du bryr dig inte, du skrattar retfullt & pussar mig mer, för att du inte kan låta bli.
Folk tittar & jag är lyckligast i världen.
.
Jag tänker på hur du tar min hand, trots att vi är på ett ställe där det inte är helt säkert för killar att hålla handen.. jag blir lite rädd, men du håller kvar-för att ingen ska få skrämma dig, ingen ska få dig att inte hålla handen med den du älskar.
.
Jag tänker på hur du alltid lyckas komma på rätt present på min födelsedag.. hur duktig du är på att lyssna & komma ihåg detaljer, stora som små..
.
jag tänker på dom gånger vi fått vakna tillsammans & vara lediga, tillfällena är få, men ändå väljer jag att gå upp, trots att du ber mig ligga kvar en stund & bara vara...
Jag tänker på dom gånger vi varit på gymmet tillsammans, hur du går förbi mig när jag tränar & tittar på mig, på blickarna du ger mig genom lokalen som om det bara var jag där, ingen annan existerar.
Hur du ger mig en puss när vi byter-om, trots att du inte vill att någon på gymmet ska veta...
.
Jag tänker på gången jag kom hem till dig, för mer än ett år sedan... du låg på din säng, i ditt rum, jag la mig brevid dig, du frågade om jag ville vara med dig?
Jag svarade att jag vill & att jag velat det hela tiden.. tårarna rann på din kind & vi låg kvar länge & höll om varandra, sen sa du: "Du är min pojkvän" ,lite som en tonårsupplevelse..
.
Jag tänker på dina infall.. som snöänglarna, eller när du slickat mig i ansiktet mitt bland folk på tunnelbanan... du är fan inte klok ibland, vilket du vet jag gillar.
.
Nu har jag flyttat, nära dig...
På toalettskåpet ligger din gröna tandborste, brevid min gula... samma färger som hemma hos dig.
Jag vet att jag borde kasta den ena, varför ska den ligga där?
Men det går inte, tro mig jag har försökt... varenda dag tittar jag på dom två tandborstarna & tänker att dom passar så bra ihop, jag vet ju att den gröna & den gula är så olika varandra.. kanske vore det bättre om dom var i samma färg?
Kanske inte...
.
Men det känns estetiskt bra, med en gul & en grön tandborste brevid varandra..
dom ligger så bra där, nära varandra.. som om dom låg sked, som om dom inte kände vart den gröna färgen slutar & den gula färgen börjar..
.
Jag tror dom får ligga där ett tag till?
.
Nu..
....sitter jag här, i "min" soffa, i "min" lägenhet... I fredags flyttade jag till nytt.
Jag trivs redan, jävligt mysig lägenhet faktiskt.
Synd bara att jag i värsta fall bara får bo här till sista februari..inte ens 2 månader.
.
Va på ica häromdagen & stötte på 2 fd kollegor, som bor i samma område som mig... ytterligare ett pluspoäng till området.
.
Annars har livet tagit sig en vidrig vändning, någonting som jag inte alls har lust att skriva om här.. inte nu i alla fall, men jag kan ju säga att det kunde vara bättre, Betydligt bättre.
Därav känner jag egentligen inte alls för att blogga nu, men efter lite påpekanden om att jag varit dålig på att uppdatera bloggen, så gör jag väl ett tappert försök & passar samtidigt på att förklara mig.. lite.
.
.
Hörs om ett tag!
Farväl...
Vi träffades för lite mer än två år sedan nu, det var i Oktober 2009 har jag för mig.
Jag & Tomas tog bilen till dig, för att se om du var någonting att satsa på, vilket jag tyckte då, det tycker jag fortfarande.
Du blev presenterad av ett gammalt par för oss, dom berättade lite om dig & din historia för oss.
Så mycket har hänt under dom här åren, vi har varit goda vänner under hela tiden, trots att det spruckit, väsnats, smutsats ner...
.
Att komma hem till dig har varit en trygghet för mig, mina vänner har trivts med dig också, framför allt Tomas tror jag?
Du har fått varit med om en hel del, bråk, kärlek,drama,besök av vänner & okända, sex,hög musik, fylla, bakfylla,fest, stek-os, en massa värme, ibland för mycket..
.
Men nu är det dax för mig att gå vidare, ta det inte på fel sätt.. Jag har inte tröttnat på dig-absolut inte, om valet hade varit mitt så hade vi spenderat åtminstonde några fler år tillsammans.
.
Du kommer att träffa ditt x igen, ni kommer att få det bra ska du se, visst är jag lite svartsjuk, men det går över jag lovar!
.
Vi har nu ungefär tre dagar kvar tillsammans, sen tar jag mina saker & försvinner ur ditt liv!
Men jag kommer inte att glömma, kommer att minnas dig med glädje!
.
Farväl min mysiga bostad, tack för att du tagit hand om mig!
.
Humörsvängningar.
Är det inte konstigt, ibland krävs det bara ett ord, eller en mening för att någonting ska gå jävligt snett, för att en till att börja med bra dag, ska gå åt helvetet!
För att flera timmar ska kännas jobbiga, att man grottar ner sig & tycker synd om sig själv.. att man tycker allt är piss!
.
.
Det är ju tur att ett ynka(?) skratt, på andra sidan telefonen kan göra att humöret vänder, att leendet hittar tillbaka till läpparna..
.
Det kanske handlar om tajming, det kanske handlar om positiv energi, vad vet jag?
Men tack för att du fick mig att må bättre!
.
Bostadslös pt4
nää.... Jag är inte alls bostadslös, jag fick ju nycklarna till "min" lägenhet igår!
.
I förrgår kväll va jag deppig, eftersom jag inte hittat nån stans att bo..
då sa en av mina bästa vänner:
Det kommer att lösa sig, jag Lovar!
Du hade rätt Saida Gunnarsson!
Bostadslös pt3
Hurra, jag har Äntligen tv framför sängen!
...eller det är ju egentligen så att jag har ställt sängen framför tv´n.
Nu har jag packat ihop en massa i lägenheten, så mitt sovrum fungerar numera som förråd..
Fy helvete, inte alls kul att vara här hemma nu.
.
Väntade på samtal från 2 olika personer idag, som sagt att dom skulle ringa mig under dagen, angående 2 olika bostäder..
Ingen ringde, börjar nästan fundera om det är så att jag inte finns..?
Eller vad fan är problemet, varför får jag inte tag på någon bostad.
Blir nästan förbannad faktiskt, vilket jävla svett som hellst har nån stans att bo, men inte jag.
Jag är ju för fan den ultimata hyresgästen!
.
Välkommen hem till mig, trivsamt värre va?
Din fega lilla skit!
Eller?
.
Varenda dag, i princip varenda dag i alla fall, skriver det folk (mest killar) till mig på qruiser, som är en av gud vet hur många "mötesplatser" på nätet.
Folk som jag känner, men även folk som jag inte har en aning om vem dom är.
En det är trevliga, riktigt trevliga... andra raggar.
På facebook är det inte riktigt samma sak, men nästan.. ofta skriver det folk till mig där med, men där är det både killar & tjejer som skriver & för det mesta folk jag känner.
.
Till iphone finns ju en massa appar man kan ladda hem, där man kan prata med folk med.. jag har en, där skriver det ofta folk med, men där är det oftast folk som jag inte känner.. kan ju vara trevligt det med så klart, alltid kul att prata med & ibland lära känna nya människor.
.
Men det som är lite trist med alla dom här "mötesplatserna" är ju att det är så jävla bekvämt att ta kontakt med människor genom dom, att man nästan helt slutar ta kontakt med folk i verkligheten..
.
För jag kan nog inte riktigt minnas när någon som jag Inte känner känner kom fram till mig, på riktigt, i verkligheten liksom för att börja prata.
För att lära känna mig..
.
Det var antagligen någon gång när jag bodde i Göteborg, där är dom ju så... sociala & jävligt okomplicerat trevliga!
.
Men det har nog aldrig hänt i Stockholm.. tror jag?
.
Så nu tycker jag att vi ger varandra ett "efter-nyårs-löfte"
Vi ser till att ändra på det här, Nu... snacka med någon du inte känner, på tuben, spårvagnen, bussen.. på ica, eller vart som passar dig.
Vem vet, du kanske får en vän för livet?
.
jag var kund, hon stod i kassan.. vi snackade om Halloween...
nu är hon den enda människan som vet allt om mig..
hur långt bort hon än må vara, så är hon alltid närmast!
Bostadslös pt2
Nästa steg är taget i min promenad mot bostadslöshetens mörker.. (poetiskt värre va?)
.
Idag gick jag upp tidigt, satt igång musik-deppig musik så klart, för att matcha mitt humör.
Sen började jag packa ner mitt hem.. ganska svårt att veta hur man ska packa, eftersom jag inte vet vart jag ska bo & hur länge jag ska bo där?
Kan ju så klart hända att jag behöver någonting som jag packat ner.. så jag får sortera noga & skriva exakt vad kartongerna innehåller.
Vill ju inte stå i nåt gammalt förråd & leta saker i flera timmar.
.
Fy fan vad det här känns jobbigt...
.
Visst, jag flyttar ju in hos Toker om ingenting skulle oväntat dyka upp & jag har ingenting emot att bo med honom alls, bara det att det blir en väldigt liten yta att dela på, så lösningen är bara tillfällig!
.
1a Januari 2011
Den här nyårsafton firade jag som jag aldrig förr har firat...
Det var jag & Toker.
Vi lagade god mat, kollade på film & strax innan tolv-slaget gick vi till Gullmarsbron, pulsade rättare sagt eftersom det kom så jävla mycket snö under nyårsafton.
Vid tolvslaget tittade vi ut över Stockholm, på att fyrverkerier, pussades & skålade i Alkoholfri cider.
En nyårsafton att minnas, en nyårsdag att må bra.
Undrar hur många som kan säga det?
.
.
Så idag har vi tagit en lång morgon tillsammans framför tv´n & nu bär det av mot gymmet!
.
påpälsade i snöyran, med ganska bra utsikt..
över fyrverkerierna, hade det inte snöat så mycket hade det varit klockrent läge på bron!
Personalen på butik 198
Fy fan vad jag tycker ni är tappra som kämpar-på!
TACK!
.
kort enkelt inlägg, men fett med tacksamhet!
.
Asgammal bild, vafan jag har ju hår på skallen tom.
Nästan ingen av dessa människor jobbar kvar, men bilden är symbolisk!
inte långt kvar nu...
Tills det nya året börjar!
.
Har du nåt nyårslöfte som du inte hade tänkt att hålla?
Ganska löjligt det där, varför ge ett löfte för att det blir nytt år?
Behöver man verkligen ett nytt år för att:
-sluta röka
-börja gymma
-sluta med socker
-umgås mer med vänner
..osv osv?
.
Det är väl ändå saker man kan/bör/borde börja med på en gång?
Jag ger inga nyårslöften, har liksom inte riktigt fattat vitsen med det...
.
Meeeeeeeeen....
Det här årsskiftet tänker jag ge ett nyårslöfte till mig själv, ett löfte jag tänker hålla:
Jag lovar mig själv, att jag det nya året ska skaffa mig en bostad (detta ska väl helst hända i början på året..)
.
.
Lova på du, men kom ihåg att inte lova någonting du inte kan hålla!
.
.
Gott nytt år på dig!
.
bostadslös pt 1
Idag köpte jag flyttkartonger på Clas Olsson, 5st för 119 kronor.
Dessa släpade jag hem via tunnelbanan mitt i rusningstid...
.
Lilla Richard & 5 flyttkartonger, bland alla stressade Stockholmare.
Maj gadd!!!!
.
Till er alla!
-En riktigt God Jul & ett Gott Nytt År!
.
lågprioriterad bög!
Nä, nu måste jag få spy ur mig lite...
Det här har jag tänkt på så många gånger.
Det händer, inte så ofta, men bara det att det händer ibland är FÖR ofta, att man får höra:
"men du kan väl stanna?" på jobbet
eller:
"du kan väl ställa upp & jobba extra?"
eller:
"Du kan väl byta din dag med ***?"
eller:
"fråga Richard, han borde ju kunna"
.
.
Varför tycker "dom" då att jag borde kunna göra det här?
Jo, för att jag "har ju ändå ingen familj"
.
Det vill jag göra JÄVLIGT KLART FÖR ALLA, Jag HAR familj.. jag har faktiskt en stor familj.
Min familj som är närmast, alltså i Stockholm.. består av min kille, som jag älskar precis lika mycket (om inte mer) som "du" älskar din partner.
Mina bästa vänner, som jag älskar precis lika mycket (om inte mer) som du älskar de som är nära dig.
Sen föddes jag av en mamma & en pappa, precis som du, jag har även en bror, som i sin tur har fru & barn... behöver jag förklara att dom är också MIN FAMILJ!?
.
Nej, jag har inga egna barn, det är ju en av fördelarna (eller nackdelarna, hur man nu tycker) med att vara bög, det kommer inte riktigt naturligt för oss bögar, att vi föder barn på löpande band.
Så vad jag nu undrar är: Måste en familj bestå av mamma, pappa & barn, för att man ska slippa "ställa upp" när dom andra inte kan eller vill?
.
.
en del av min familj...
en annan del av min familj.
Attention-whore!
Ute är det glashalt...
bilar får sladd & krockar, människor halkar & slår sig, ibland riktigt illa med.
.
Jag tycker det är skitjobbigt att gå när det är så halt, man vill ju inte göra sig illa så klart!
.
Men är det att göra sig illa som är värst?
eller kanske att folk ska SE att man halkar omkull?
.
Vad handlar det om egentligen?
Idag när jag gick till gymmet, halkade jag till, precis vid ett övergångsställe.. visst jag ramlade inte, utan återfick balansen väldigt fort.
Men dom få sekunderna (-om det ens är så länge?) som man är mitt i sitt halkande, så hinner man nästan bli svettig, man liksom automatiskt kollar sig omkring...
"såg någon?"
Varför är det så?
.
Tänkte att det kanske handlar om att man inte vill dra uppmärksamhet till sig eller så....?
Men det stämmer ju inte.
Jag har ingenting emot uppmärksamhet, faktiskt tvärt-om ibland, inte alltid men ibland.
Jag trivs att tala inför grupp, att utbilda andra... jag trivs med uppmärksamhet överlag faktiskt!
Överskriften stämmer kanske inte helt.. men lite så... :)
.
Så berätta nu, varför är du egentligen rädd för att ramla?
.
Trots att alla tycker det här är jobbigt, så är det ju ofta svårt att
hålla sig för skratt, eller hur?
Telia, nej tack!
"Kunden har alltid rätt" som det heter..
Jag tycker inte att kunden alltid har rätt, faktum är att kunden ofta har fel.
Jag tycker att man borde jobba efter "kunden har alltid Lätt" i stället, jag menar man vill ju att det ska gå så smidigt som möjligt för kunden att få tag på sin vara/tjänst eller vad det nu må vara.
Så att kunden blir nöjd & på så vis kommer tillbaka & fortsätter att beställa sina tjänster/köpa sina varor hos företaget.
Så att alla parter blir nöjda & glada!
.
Jag har varit kund hos Telia förut, faktiskt flera gånger.. telefoni, bredband eller som nu digital-tv.
Jag har Aldrig känt mig som en nöjd kund hos Telia, aldrig!
Efter att ha varit kund hos Telia de första gångerna, när jag beställt telefoni & bredband så försökte jag bestämma mig för att Aldrig mer beställa en tjänst hos detta företag.
Men när jag flyttade in i lägenheten där jag bor nu, hade jag tyvärr inget val.. det är ett "telia-hus" d.v.s. att om jag ville ha bredband & tv-vilket jag ville, så blev jag tvungen att ha det genom Telia.
Ok, jag beställde tjänsten & hoppades på att dom hade blivit bättre.
Det tog mig flera månader innan tv-kanalerna med alla tillbehör så som box osv fungerade som dom skulle.
Som tack för att jag bundit mig i 12 månader, skulle jag få fria hyrfilmer i en hel månad.
(Toker studsade upp & ner av glädje kan jag säga!)
Vad händer tror ni?
Jo, på den första fakturan jag får, är det debiterat för alla filmer vi sett & det var många.
Efter massor av försök att komma fram, efter många långa kötider & flera samtal som kopplats fram & tillbaka, fick vi tag på någon stackars telefonist som hjälpte oss.
Vi fick då en ny månad med fria filmer & dom drog av priset för filmerna vi fått betala för på nästkommande räkning.
Vi fick alltså ligga ute med dom pengarna så länge.
.
Hur som hellst, nu måste jag ju flytta ut ur min bostad snart & har därför (i god tid=2 månader innan) sagt upp både tv & bredband.
Idag när jag kommer hem från gymet ligger en räkning från Telia innanför dörren.
Då ska jag betala abonnemangskostnader för perioden 5 Dec-4 Mars 2011...
Räkningen ska vara betald senast 31 Januari, mina abonnemang stängs ner den sista December.
Givetvis ringer jag upp Telia & får efter lång kö, prata med en Martin.
Som förklarar för mig att "systemet inte känner av en anulering av abonnemanget, därför skickas räkning ut precis som vanligt, men jag får tillbaka mina pengar när abonnemanget avsluatats"
Smart va? eftersom abonnemanget avslutas innan jag betalar räkningen kan man ju fundera hur dom gör då?
.
.
Så nu, sådär lagom till jul fick jag en fin present av Telia, en härlig räkning på 1714 kr, där jag egentligen bara ska betala 1010 kr.
Den här kunden är INTE nöjd & kommer absolut inte beställa någon tjänst av Telia igen.
.
......................TELIA-NEJ TACK!........................................
Brinn!!!
Klar Gävle-bocken ska brinna, jag fattar att det kostar en massa pengar..
Jag tycker inte heller att det ska vara lätt att få den att brinna, då blir det ju ingen sport, men brinna ska den!
.
.
Ja, alla försök är bra, men att försöka flytta den till stureplan?
& jag visslade hela tiden...
Jo, det blev pepparkaks-bak... hela lägenheten doftar pepparkaka!
Men precis när jag tagit fram bak-sakerna inser jag att jag har inga pepparkaksformar, dom har jag ju slängt nån gång när jag fick ett städ-ryck.
Men kniv har jag ju.. hur svårt kan det vara?
.
baka baka liten..
gavel...
skjuts in i ugnen.
vilken jävla pyssel-farbror man är, kanske borde börja jobba på dagis i stället?
inte så vackert, men ett sätt att fördriva tiden i alla fall.
Usch, inte ett dugg sugen på pepparkakor nu.
.
Morfar sa alltid att man skulle vissla hela tiden när man bakar, det sa hans pappa till honom, morfar & hans tvillingbror var ofta i sin fars bageri när dom var små..
Visslar man, så är det ju svårt att nalla av degen..
.
Så ja morfar, jag visslade hela tiden!
nästan svårt att skilja gubbarna åt, men min morfar är den högra herren,
Gunnar hans tvillingbror till vänster..
va fan är det jul?
Jag har, precis som vanligt inte riktigt fattat att det är jul!
Nu är inte jag killen som julpyntar hemma, eller går på julmarknader (även om det visst kan vara mysigt)
Jag firar inte jul speciellt faktiskt.
Min jul brukar innebära förberedelser för mellandags-rean på jobbet, många stressade kunder & en hel del övertid på jobbet.
Det är inte många jular som jag firat med min familj de senaste åren, vilket är på sätt & vis mitt val men dels pga att det är så mycket på jobbet kring jul.
I år missade jag att det var Lucia, jag låg hemma & var jättesjuk, så det gick mig helt förbi.. såg ingen lucia, inte heller på tv.. åt ingen lussebulle eller drack någon glögg.
Men det spelar ju ingen roll..
Idag är det åtta dagar kvar till julafton.. konstigt!
"hemma" i Gävle firar familjen "lilla julafton" på lördag, men jag väljer att inte delta.. orkar inte om jag ska vara ärlig.
Jag tycker inte om när det blir krystat, att man liksom "måste" fira.. Jag älskar min familj, dom vet det, oavsett jag åker hem & firar med dem eller inte.
.
Nu har jag legat inne & varit sjuk i nästan en vecka, så jag har inte ens fått den julkänslan jag tidigare berättade om, med stressade kunder osv.
Idag infann sig en mer traditionell (?) julkänsla hos mig.. snön yr utomhus, de spelade nån jullåt på spotify-reklamen, vilket ledde till att jag startade en julskiva..
Jag fick ett sug på lussebullar & glögg, någonting som jag inte har hemma.. men suget finns här i alla fall.
Jag är ju måttligt rastlös nu, efter flera dagars liggande i soffan, så jag ska nog ta & baka lite pepparkakor tror jag!?
.
I år firas självaste julafton hos en av mina bästa vänner, som bor i en stuga utanför stan, med öppen spis & massa god mat, jag, Toker & Tomas..
Förra året firade jag & Toker hemma hos oss, med en massa mat & ännu mer hemgjort & köpt julgodis.
Det var en av de mysigaste jularna jag varit med om i mitt liv.
.
Som du säkert listat ut har mina tidigare jular inte varit så mycket att hänga i granen..
En alldeles för vanligt förekommande jul-Grinch i form av alkoholism är tyvärr orsaken till detta.
.
Men det blir ju tydligen bättre & bättre, jag är övertygad om att även den här julen blir fin.
.
Hoppas ni alla får en fantastisk jul, som är precis så som Ni själva vill ha den!
God jul på er!
.
& hörni, ställ inte upp på det här.. framför allt inte ni som har barn, det förstör mycket mer än man kan tro.
Mig tog det nästan 20 år innan jag kom fram hit, då jag kan tänka mig att fira jul, för Min egen skull!
saknar att jobba..
Jo, jag gör det.
Nu har jag legat här hemma, i min soffa framför tv´n (som bara visar skräp trots massor av kanaler)
Jag har suttit med datorn i knät & snackat med folk på nätet, i snart fyra dagar.
.
Förkyld, snorig som ett barn, hostar som en gammal rökare (!) feber som gör att jag skakar & har mardrömmar... Hur fan kommer det sig att det inte finns ett receptfritt piller som tar bort förkylning direkt?
Orka ligga inne & glo.. eller, ja man orkar ju inte så mycket annat när man är risig.
Jag gick till coop igår, för att handla mat eftersom jag inte hade någonting kvar hemma att äta.
Det var skit-jobbigt, halvvägs fram höll jag på att ge upp & lägga mig i nån smutsig snödriva för att vila...
Jag orkar ingenting, blir typ helt slut av att gå till köket. (jag bor i en 1,5a)
.
Idag känns det faktiskt lite bättre, jag har fått tillbaka min röst, ingen feber i natt, ingen feber nu, hostar mindre.. men snor-helvetet fyller fortfarande hela skallen.
.
På jobbet har dom antagligen hur mycket som hellst att göra, förberedelser inför jul & mellandags-rean.. & här ligger jag & gör ingenting.
Kan tänka mig att dom knatar runt överallt i butiken & fixar & gör fint, kanske (antagligen) hinner dom inte ens med att ta rast..
Antagligen förbannar dom varuingången som är för stor, så att dom inte hinner med att få ut alla nya fina varor.
Kanske har dom stressmagar, kanske (antagligen) jobbar dom över?
& här ligger jag & svär över att tv inte visar någonting att se, över att ingen är online på nätet som kan underhålla mig.
.
Fy fan vad jag saknar att jobba, känns som om jag legat här inne i flera veckor!
.
Gymmet saknar jag med, att få köra slut på varenda muskel, att få känna sig sådär härligt slutkörd, att kanske få belöna sig med en lång bastu efteråt...
.
Men jag ligger här & tycker synd om mig själv.. snorar & snörvlar & förbannat tv´n.
.
-Jag vill jobba!!!
