richefager

Vi har lagar mot/för nästan allting.

Lagar som berättar att det är fel att göra si eller så, lagar & regler som styr dig att leva på rätt sätt, mot dig själv & mot dina medmänniskor.

.

I dom flesta fall är väl det toppen, tex att vi inte springer runt & dödar varandra till höger & vänster, eller att vi inte stjäl från varandra..

Men det finns ju lagar & regler som är så otroligt dumma med, kissa får du tex inte alltid göra när du vill & behöver det.

Nä, du får verkligen inte ställa dig & kissa mot ett träd om läget nu skulle vara så, att du verkligen inte kan hålla dig längre.

Visst, det vore ju ganska äckligt om människor kissade överallt hela tiden, men kom igen.. är man kissnödig så är man.

.

Vissa lagar skydda dig som anställd, det ska gudarna veta att om du blir anställd på ett företag kan du i princip bete dig hur som helst utan att få sparken.

Du kan näst intill välja att inte arbeta alls... du kan gå hemma & lyfta sjukersättning från arbetsgivare eller försäkringskassa ganska länge utan att någonting egentligen kommer att hända.

Sen när du tröttnat på att gå hemma kan du välja att komma tillbaka till ditt arbete, du kan till och med välja att arbeta med någonting annat inom ditt företag.

Har du inte kompetensen för att sitta på den nya positionen som du önskar arbeta på, så har arbetsgivaren en skyldighet att utbilda dig.

Visst, dom här lagarna & reglerna är väl (oftast) jättebra för den anställda, men för arbetsgivaren då undrar jag?

Hur bra är det för en arbetsgivare att inte själv få välja vem som får arbeta i ditt företag?

.

Sen har vi ju lagar & regler som berätta hur du får bete dig bland folk... det här med att dricka på offentlig plats tex, eller att du inte får ha en uteservering till din restaurang när du själv önskar.

Du får inte stå & sälja varor/produkter vart & när du vill utan tillstånd & har du nu ett tillstånd måste du oftast betala för det, skatt på det måste du betala också...

.

Jag är inte emot lagar & regler, självklart är jag inte det.. vad jag menar är mer att vi har så många, att folket knappt vågar göra saker & ting utan att vara rädd för att dom kanske bryter mot en lag, eller regel.

Man ska rätta sig i ledet.

.

Som om det inte vore nog med alla dessa skrivna lagar & regler, har vi ju outtalade regler med för hur du ska bete dig, så att du inte går mot strömmen.

Man vill ju inte verka knäpp i skallen, så självklar "måste" man ju följa även dessa..

-Stå inte på vänster sida i rulltrappan när du är i Stockholm, då skämmer du ju ut dig själv & kan räkna med att få en armbåge i ryggen eller så.

-Prata inte med dig själv, oavsett anledningen... det är ju bara psykfall som pratar med sig själva.

-Prata inte heller med någon okänd, psykfalls-varning det med ju.

-prata absolut inte med en uteliggare eller knarkare, spelar ingen roll om han/hon pratar med dig först, svara inte henne/honom i så fall, ta inte ögonkontakt, helst av allt ska du inte ens se henne/honom, även om han/hon ligger på gatan & krampar... TITTA INTE!

...man vet ju aldrig med "dom där" dom kan ju ha kniv på sig...

.

-Om du vill ta kontakt med någon okänd som du tycker verkar intressant, får du bara göra det via någon form av kontaktsida på nätet eller på någon tillställning, annars är det självklart kört, vem vill prata med någon okänd?

.

Allt det här styr oss så mycket att vi inte bryr oss om människor vi inte känner, vi bryr oss om oss själva & dom som vi känner-Ingen annan.

.

En kompis till mig berättade om sin gamla farmor, som skulle ta rulltrappan ner till perrongen vid t-centralen i Stockholm under rusningstid.

Min kompis farmor snavade i trappan & ramlade ner för rulltrappan....

MASSOR med stressade Stockholmare var på plats i rultrappan, hur många tror du hjälpte henne?

.

På stortorget i Gävle fick en kille ett epeleptiskt anfall, mitt på dagen.

Massor av folk gick på torget medans killen låg & tuggade sönder sin tunga.. flera stannade & tittade på, utan att göra någonting..

Tills en kvinna tog upp sin telefon & ringde ambulansen.

Vem fan var hon egentligen?

Antagligen var hon ett psykfall hon med, eller knarkare... vem skulle annars bry sig om någon som ligger ner på torget, mitt på dagen?

Ingen normal människa kan det väl ha varit, som låg där... han var antagligen full, eller hög... & då får man väl skylla sig själv, eller?

.

Vad vill jag säga?

Jo, var en laglydig medborgare, men skit i dom där fåniga reglerna som vi människor hittat på för att inte sticka ut för mycket.

.

Som en mycket vis man en gång sjöng:

Det gjorde vi igår kan jag säga, på väg hem i spöregnet hoppade vi i vattenpölar & stänkte ner varandra.. precis ALLT var blött när vi kom hem.

.

Galet roligt & skönt som fan att få släppa lite på det "sunda förnuftet"..

.

Ser fram emot nästa regniga sommarkväll!

.

.

*Skratta-& le mot andra människor, du får garanterande ett leende tillbaka!

*Ät gott-sluta att bry dig så mycket, ät gott, gå inte på en massa dieter som ändå bara kommer att fucka-up din kropp, det handlar som allt annat om balans!

*Älska-Våga älska, vänner, kollegor, din partner... men framför allt dig själv! Innan du älskar dig själv kommer du Aldrig att klara av att älska någon annan kravlöst!

.

*Upplev-våga uppleva, var spontan-Res..

.

Jag sa aldrig att det här är hemligheten, jag skrev bara att det här är mitt recept... funkar för mig, säkert för dig med!

.

*Andas-stressa inte genom livet!

-Hur skönt är inte det, att få bli bjuden på middag?

.

Dessutom av någon man tycker så mycket om.

Det kommer att bli en lugn kväll, antagligen kommer vi ligga på mattan på golvet & lyssna på musik & prata alldeles för länge...  fruktansvärt mysigt!

.

Helvete vad jag längtar!

.

Trots att jag borde vara van nu, efter att ha börjat jobba tidigt i några år.

.

Ögonen svider & jag känner mig näst intill onykter... trots detta så trivs jag med det!

Jag går upp, nästan direkt när alarmet ringer... trycker igång kaffebryggaren (som jag har förberett kvällen innan)

Tar min bunt med kläder (som jag förberett kvällen innan, kan inte tänka så tidigt på morgonen..)

Går in & gör mig i-ordning på toaletten.

Sen sätter jag mig på altanen, med en kopp kaffe, cig & datorn, kollar mail & nyheter.. det enda ljud som hörs är någon morgonpigg fågel.

.

Skönt att starta dagen så, nästan lite vardagslyx!

.

Idag ska jag bara in å jobbet en sväng, jag ska jobba tills jag är "klar" vilket är otroligt ovanligt, på mitt jobb blir man aldrig färdig i vanliga fall.

Men idag kommer jag att bli färdig, jag har lite "måste göra" som kanske tar någon timme bara.

Efter det ska jag plocka ur mitt skåp, jag har allt möjligt i det... gainer, shaker, deo, strumpor, matlådor, tröja m.m. m.m.

.

Sen går jag hem!

.

Vet inte när jag kommer tillbaks?

.

Vet inte ens Om jag kommer tillbaks?

.

Visst låter det dramatiskt?

Jag har ju en trasig axel, någonting som inte riktigt passar ihop med att jobba som visual merchendiser...

.

Det känns jävligt trist, jag vill ju jobba... men kan inte, för min kropps skull.

Så jag får väl helt enkelt se hur det blir, om axeln blir bra.... om jag klarar av att komma tillbaka till "min" butik?

.

Det ser i alla fall ut att bli en solig dag, vilket funkar alldeles utmärkt för mig.

.

So long co-workers!

Till en början umgicks vi inte så mycket, men allt efter som tiden gick, umgicks vi mer & mer.

Jag har funnits på alla möjliga sätt & vis i vårt äktenskap för min partner, jag har ställt upp i vått & torrt... i medvind & i motgång.

Vårt äktenskap har stundtals varit jättekul & utvecklande för mig, stundtals har det gjort mig frustrerad & jävligt förbannad!

.

Jag har lärt mig otroligt mycket av min partner, man kan nog till och med säga att jag kan min partner så väl att jag nästan andas vårt äktenskap.

Jag har varit del av att utveckla min partner, många gånger & på flera sätt.

Jag har rest med min partner, både i Sverige & utomlands.

Tillsammans med min partner har jag uppfostrat massor av barn, vet inte hur många.. men antagligen hundratals?

.

Det finns i ärlighetens namn gånger då jag inte helt & fullt stått bakom min partner, inte till 100% i alla fall.

Det finns även gånger då jag önskade att jag hade mod nog att skilja mig från min partner, men du vet ju hur det kan vara... svårt att lämna tryggheten & kasta sig ut i någonting nytt & okänt.

.

Just nu är jag i en situation då jag inte klarar av att finnas där för min partner, på det sätt jag egentligen önskar...

Jag vet att jag kommer att klara av att finnas där senare, men just nu behöver jag lite tid ifrån..

.

Min partner gillar inte detta & det känns som om min partner på grund av detta vänder mig ryggen... jag betyder absolut ingenting för min partner just nu, jag är ersättningsbar.. det finns många som kan tänka sig att ta min plats, detta vet min partner om och bryr sig inte alls om vi skulle skilja oss.

Min partner blir ju inte ensam i alla fall.

& dom 11 åren jag ägnat min partner är som bortblåsta, dom betyder ingenting för min partner-JAG betyder INGENTING för min partner.

.

Jag ber om hjälp, jag ber om lite tid för att kunna komma tillbaka stark... men svaret jag får tillbaka är att jag kanske borde se mig om efter en ny partner att gifta mig med.

.

Och trots detta ger jag inte upp, trots detta vill jag inte skiljas.

.

-Är det dax att gå vidare, eller stanna kvar & kämpa?

-Precis som alla andra antar jag?

.

Jag tänker på:

hur jag ser ut, varje dag, hela tiden...

hur jag beter mig bland/mot människor, hela tiden..

vad jag äter, ganska ofta..

min kropp, att den behöver tränas för att må bra & se bra ut..

min familj, att jag måste skärpa mig & besöka dom oftare, för att minska på saknaden..

mina vänner, att dom mår bra & har det bra..

.

Just nu tänker jag på:

mitt jobb, jag börjar äntligen jobba i morgon, har längtat som fan efter att få jobba.. men undrar vad jag ska jobba med, eftersom jag inte kan jobba som visual merchendiser just nu då jag har en arbetsskada som måste bli bättre först..

.

Bussen mot Stockholm som jag sitter på.. när tänker den komma fram egentligen? restiden var från början ca 7h, men nu är vi dessutom försenade, hur länge "vet man inte".. jag har sagt innan att jag Aldrig mer ska åka buss mellan Göteborg & Stockholm, men nu menar jag det verkligen!

.

Pelle... den här människan som ganska nyss klivit in i mitt liv & ruskat-om det, den här fantastiska killen som precis har gett mig en underbar helg på tång-doftande klippor & salt vatten, med sol & bad & frisk luft fylld av kärlek.

.

Jag tänker på hur viktigt det är att tänka på vad andra känner, men också på hur viktigt det är att tänka på sig själv först.... Om du inte sätter dig själv i första rummet & tänker på vad som är bra för dig, då kommer du aldrig att kunna göra gott för andra, du kommer aldrig att kunna bry dig helhjärtat om någon annan.

.

Jag tänker på att det bästa just nu vore kanske att sova lite mer, så att tiden går fortare & jag slipper sitta & irritera mig på den här tråkiga bussfärden, som jag ändå inte kan påverka.

.

Hur tänker du?

.

Jag tänker också på sj, kan det vara så att dom har en billig biljett till mig, så att jag kan åka ner till Göteborg igen på fredag?

Vi sprang på varandra i fruktdisken på coop....

Så jag sa att jag skulle göra det, självklart eftersom jag tycker om att fixa & greja!

"En sida av mig som hon aldrig sett" ( ja, hon är en av mina bästa vänner... vet inte hur hon kunde missa detta?)

Men, hon fick göra det själv, medans jag fotade & berättade hur hon skulle göra.

jag-ett blogginlägg rikare.

Pärlan-en erfarenhet rikare.

Win-win situation kan man ju lätt säga.

.

Så här kommer en liten instruktion hur man gör för att sätta upp hyllor, var så goda:

.

1. Markera vart skenorna ska sitta.

.

2. Förborra hål & sätt in plugg.

.

3. Med hjälp av en skena & ett vattenpass, ser du till att de paralella hålen kommer på exakt samma höjd.

.

4. När alla hålen är borrade & pluggen sitter på plats, är det dax att skruva upp skenorna.

.

5. skruva fast skenorna.

.

..

..

6. Innan du skruvar fast konsollerna på hyllorna, placera ut dessa, så att du ser hur dom ska sitta.

när det känns rätt, markera hur konsollerna ska sitta & skruva fast dessa.

.

7. Färdigt!

.

Sällan har jag sett någon bli så lycklig över att sätta upp några hyllor & jag håller med Pärlan, resultatet blev riktigt bra!

Min vän berättade att min väns vän blev lite irriterad på min vän, då dom hade bestämt att gå ut & festa tillsammans, men min vän valde att stanna hemma med sin nyvunna kärlek i stället för att gå ut, då den nyvunna kärleken skulle lämna stan dagen därpå...

.

Detta resulterade tyvärr i ett slags val, Min vän fick välja: sin nyvunna kärlek, eller sin vän..

& kontakten med vännen bröts.

.

Nu tänker väl du: Kärlekar kommer & går, medans vänskap består?

-Ja visst kan det väl vara så, jag håller med dig.

.

Men!!!

Vad jag vill poängtera med det här (antagligen förvirrande inlägg..) är:

Mina vänner skulle Aldrig tvinga mig att välja.

Mina vänner skulle förstå, eftersom dom själva har varit kär någon gång.

.

Vänskap för mig, är Kravlöst, hjärtligt & Ärligt!

.

Just saying!

.

Men det vi alla (ja, ALLA) vill ha, är ju någon som man älskar & som älskar mig tillbaka, för evighetens evighet!

.

Finns det?

.

Ok, kanske ingen idé att egentligen spekulera i det, hur man ska bete sig för att finna sitt livs kärlek, för att sedan lyckas behålla kärleken för evigt, man kan ju bli deprimerad för mindre..

Men det jag tror är viktigt att tänka på är att kärleken uttrycker sig på olika sätt... i början är den sådär härligt kravlös, intensiv & egentligen ganska "ytlig" om man nu kan kalla det så... för att sedan förändras & bli intensiv på ett annat, tryggare & djupare sätt...

Faran ligger nog i att man efter ett tag kan komma att ta kärleken från sin partner lite för givet.. det är väl antagligen då förhållandet börjar bli tråkigt, då man kanske får syn på det där gräset, du vet på andra sidan.. eller så att man helt enkelt bara tycker att det är för tråkigt, så man avslutar kärleken... går iväg ifrån den utan att vända sig om & titta tillbaka på vad man egentligen hade tillsammans?

.

Vad fan vet jag, jag är absolut inte någon expert på kärlek, som antagligen en del av er redan vet..

.

Men visst är det härligt?

Man kanske inte ska hålla på att tänka efter för mycket, utan bara tuta & köra när man funnit kärlek i en annan människa?

Älta, fundera, analysera & jämföra kärleken är väl ändå ganska onödigt-för att inte tala om tråkigt..

.

Det finns en spåkvinna i Göteborg, som heter Amanda, hon har ett sätt att lista ut huruvida man passar ihop.. Jag väljer att tro på henne

.

Vi som vanligtvis ses ungefär 1 gång var 4-5:e månad, har nu hängt snart 2 veckor i rad.

LYX!

.

Vi tog oss till Fotografiska i Stockholm, för att kolla lite fina foto-utställningar, på självaste nationaldagen.

Mysigt att promenera omkring & titta på foton tillsammans, prata lite, ta det lugnt & dessutom göra någonting tillsammans som vi inte alltid gör.. vi gillar båda fotografiska & har gått tillsammans förut.

Den här utställningen var tyvärr inte den bästa, men Albert Watsons kända bilder var roliga att få se.

.

"waris" av Watson..

.

En av dom coolaste...

Jacob fotar storstäder med analog kamera, genom att han bara drar fram filmen 1 cm i taget går städerna ihop på bilden, dvs att Stockholm, Paris, London, New York, Milano bl.a hamnar på en & samma bild..

.

Pärlan.

"Oil" en utställning om... olja? bilar? vet faktiskt inte riktigt, men varken jag eller Pärlan var så förtjusta iaf..

Polaroidbilder av Watson.. så vill jag ha hemma!

Jag, smyg-fotad av Pärlan..

.

Klart Du ska gå & se utställningen!

Hemma i Göteborg alltså... visst, jag Bor i Stockholm, född I Gävle, men det är någonting med Göteborg.

Att komma till Göteborg är alltid att komma hem för mig, jag fullkomligt Älskar staden!

.

Åkte ner i torsdags, för att få komma iväg från Stockholm ett tag & träffa mina gamla vänner här nere.

Dagarna går & jag har det bra, känner mig lyckligare än jag gjort på länge, lite som att få andas in frisk luft, efter att länge har varit instängt i ett rum.. typ.

.

I söndags tog min bästa vän med mig på någonting som kallas "mega-loppis" mer eller mindre hela stadsdelen Majorna är proppat med människor & en massa begagnade prylar, möbler & annat skräp, varvat med korvstånd, små caféer & köpsugna sociala göteborgare.

-Fantastiskt trevligt, vi var 4 st som gick omkring i nästan 4 timmar & letade fynd, givetvis till en del regndroppar (det regnar nästan alltid i Göteborg för dig som inte vet det..)

.

Pärlan fyndade en skål, stresshandlade några glasunderlägg & prutade till sig en (trasig) lampa..

.

Jag gjorde inga fynd alls på mega-loppisen.. däremot på Whyred-butiken! :)

.

Utanför min gamla lägenhet hade dom  ställt upp en massa bord, med diverse skräp....

tyvärr var det överpriser på mycket av prylarna...

vi hittade en second-hand-butik med hur mycket roliga saker som helst, men den var så fullpackad med folk att man fick inte riktigt ro att fynda där..

.

pärlan fyller på bränsle för att orka fortsätta fynd-rundan!

Får inte bära tungt, vilket i princip är allt man gör i mitt yrke..

Har fått mig en härlig förslitningsskada i axeln, någonting som kan gå över med hjälp av vila & kortisonsprutor.. gör det inte det på ett par månader, måsta jag gå till ortoped & diskutera operation.

.

Jag får inte jobba på ytterligare ett par veckor nu, sen får jag jobba men inte lyfta någonting & inte heller lyfta armen mer än max 90°

Detta innebär också att jag inte får träna på några månader.. Jävla SKIT!!!

eller jo jag får träna, men ingenting som påverkar axeln... så nu ska jag ställa om min träning med, tänkte faktiskt börja spinna, springa, träna ben, rumpa, mage... & kanske högerarmen med.. kommer ju se ut som ett freak så småning om.

.

Man blir jävligt less på att bara gå hemma hela dagarna kan jag säga, någonting jag nu gjort i 2,5 vecka eller så..

Så jag drar nu, bort från stan, har köpt en "one-way-ticket" & vet faktiskt inte alls när jag kommer hem..

Packade väskan i panik i morse, vet inte riktigt vad jag har packat ner?

Men badbyxorna är med iaf, plånbok, dator & mobil.. måste ju vara det viktigaste!?

.

Så mina vänner, vi "ses" på bloggen...

.

Kommentarer överflödiga!

.

Dina läppar, din hud 
din lukt och dina ögon. 
Så fort jag blundar 
vad fan ska jag göra. 
Jag som aldrig blir speciellt imponerad 
nu ligger jag vaken vill bara ha mera.

Så vi hördes aldrig 
och det gör ingenting. 
För jag skrattar mycket 
har massor omkring mig. 
Ett underbart liv 
och dem bästa av vänner. 
Men hur kunde du inte 
känna det som jag kände?

Vad ska jag göra nu? 
Vad ska jag göra nu? 
Vad ska jag göra nu? 
När den enda jag vill ha är du... 
är du...

Så som det kändes 
när du sa mitt namn. 
Så äkta det kändes 
när du höll min hand. 
Men dagarna går 
säkert månader med. 
hoppas allt är lugnt vill dig bara väl

Vi hördes aldrig 
kanske var det lika bra. 
Kanske fattades något 
tänk om vi kunde va. 
Om vi hörde ihop 
som inga andra. 
Vi kanske till och med var gjorda för varandra...

Vad ska jag göra nu? 
Vad ska jag göra nu? 
Vad ska jag göra nu? 
När den enda jag vill ha är du... 
är du... 
.

Idag är det dax att besöka läkaren & få provresultaten efter magnetröntgen.

Nervös är vad jag är.. inte så mycket för vad dom ska ha hittat, utan nervös för att dom inte har hittat någonting!

Vad gör man då, jag har ju fortfarande ont & är smått handikappad mest hela tiden...

.

Ett problem jag får ta itu med om fallet är så, jag vet.. men du kan ju tro att man tänker mycket när man bara går hemma hela dagarna.

Det blir ju lite så med, att man till slut, när man varit hemma länge, inte kommer sig för att göra någonting.. det handlar inte om att jag inte vill, mer om att jag sitter här, med datorn & tv´n igång... tittar ut på bygg-gubbarna som jobbar med husen runt omkring.. FRUKTANSVÄRT tråkigt.

Men i princip alla jobbar ju på dagarna.

Så när folk slutat jobba, då har ju jag suttit här inne hela dagen & bara glott & har då gått in i någon slags pause-mode.. svårt att starta sig igen.

.

Men i kväll ska jag Äntligen få hitta på någonting i alla fall, ska till Mälarpaviljongen med bästaste Tomas, Qx har mingel & smygläsning där.

Så skönt att få ha någonting inplanerat för kvällen.

.

-Hoppas "alla" är där!

.

smygläsning på Mälarpaviljongen 2009.. Tomas, jag & Fredrik.. Magda fotar..

Är det så att vi människor blir mindre & mindre sociala?

.

Mindre sociala i verkligheten alltså!

.

Det finns så sjukt många olika sätt att vara social på, utan att behöva ta kontakt rent fysiskt..

Facebook, ett väldigt lättillgängligt sätt att hålla koll på sina vänner, släktingar, bekanta, gamla klasskamrater, föredettingar osv osv..

.

För oss homos finns qx/qruiser.. ett ställe där du kan lägga ut bilder på dig själv (& andra) där du kan presentera dig på ett säljande sätt, där du kan fylla i dina mått, dina intressen.. där kan du hitta vänner, ragg, gamla ligg-nya ligg & i bästa fall kärleken.. lätt att bara klicka dig in på någons profil & ta kontakt, där kan du "lära känna" folk utan att på riktigt/fysiskt ta kontakt.. man kan liksom vara lite som man vill eftersom det ändå inte är på riktigt.

.

För bögar finns det också grindr, som är en app där du lägger ut en bild på dig själv & fyller i lite kort information.

Sedan kan man gå in på olika killar, få reda på hur långt ifrån dig just den killen är, appen kan ju användas som tidsfördriv, för att vara "social" med någon du inte känner utan att behöva ta kontakt i verkligheten.. ofta används appen för att hitta någon att ligga med.

Tänk dig själv hur jobbigt det skulle vara att gå fram till någon snygging på stan & fråga om han/hon vill ligga med dig.

Med grindr är det en helt annan sak... där klickar du ju bara in på den du tycker är snygg, frågar om han vill ligga.

Vill han inte det kan du blockera honom, så kan han inte längre se din profil.

Eller om någon ful skulle fråga dig om du vill ligga så kan du blockera honom så att han inte längre kan se din profil eller hur långt bort/nära honom du är.. ett klick så är du av med problemet, otroligt smidigt!

.

men vad alla dessa sighter/appar gör, är att du slipper ta kontakt med människor på riktigt, i verkligheten alltså... du kan alltså sitta hemma & prata med människor du känner, människor du inte känner men vill lära känna, du kan hålla kontakten med människor utan att du behöver röra dig eller ens prata..

.

Ganska sorgligt, eller hur?

.

Jag skulle ju 1000 gånger hellre vara med om att någon kom fram till mig & började prata, i stället för att skriva till mig via en app.

.

Jag var på en hemmafest för ett tag sedan, där var ganska mycket folk som jag inte känner.

Jag pratade med några få under kvällen & hade jättetrevligt.

Dagen efter skriver några av dom som var på festen till mig på qruiser, några av dom jag Inte pratade med under kvällen.

Dom tyckte väl att det var för jobbigt att ta kontakt på riktigt & passade i stället på att ta kontakt med mig via nätet dagen efter?

.

Jag använder också dessa sätt att hålla kontakt/ta kontakt med människor..

Men ärligt talat, vore det inte trevligt om vi började prata med varandra-på riktigt, inte via dessa kanaler.

.

Varför inte börja prata med människor som står nära dig på tunnelbanan?

Eller med tjejen/killen som går på gymmet samtidigt som dig?

Gör man det (framför allt i Stockholm) tror folk att det är någonting fel på dig, kanske dax att ändra på det?

.

Vi kan ju alla göra ett val, fortsätta att vara fega & bara ta kontakt med nya människor via dessa sätt..

-Eller börja prata med varandra.

Vilket sätt tycker du låter bäst?

.

eller..

...vad föredrar du?

.

.

Resultatet var värre än vad jag vågat tro.

Efter samtal & utredning har jag & läkarna nu kommit fram till ett beslut, tyvärr det enda rätta faktiskt.

Jag kommer på fredag att få en spruta som gör att jag somnar-in... ingen idé att försöka laga det här människolivet, jag har nu gjort mitt i det här livet & kommer som sagt att få träffa min skapare på fredag.

Men sörj mig inte, livet har varit en intressant & rolig åktur!

.

.

See you on the other side!

.

...eller så får jag svar på onsdag, men det var inte liga spännande ju!

.

Ärligt talat är jag lite nervös... absolut inte för röntgen i sig, utan nervös för att dom inte ska hitta vad som är fel, vad gör jag då?

Tänker då inte gå med på det här längre, nu har jag ju inte fått träna på 100 år vilket känns jävligt jobbigt.

Jag t.o.m drömmer om att träna, hur jag läger upp träningen för att komma ikapp, hur mycket kreatin jag ska dosera för att så fort som möjligt ta igen muskelmassan som jag har förlorat..

Sen vill jag ju jobba med, har smugit mig in på jobbet några dagar nu & suttit med lite planering & så.. bara för att jag är så fruktansvärt uttråkad över att vara hemma.

.

Så håll tummarna för mig idag, kring 11.30..

.

• Måndagsbarn har fagert skinn
• Tisdagsbarn har älskligt sinn
• Onsdagsbarn är fött till ve
• Torsdagsbarn får mycket se
• Fredagsbarn får kärlek och lycka
• Lördagsbarn ska mödorna trycka
• Söndagsbarn får leva och njuta rikt och vist och sedan berömligt sluta.