richefager

Mina vänner, vilka jävla kap ni är!

Nästan så att jag är lite kär i er, på ett sånt där kompis-kär-sätt...

.

.

.

Han är snygg, jävligt rolig, kreativ som få, omtänksam, ställer alltid upp,  händig, väldigt ärlig, skitbra på att skriva, fylld av ideer,världens största hjärta, vi är lite som ett gammalt par jag & Tomas!

.

.

Han är snygg, den bästa klädda mannen, sjukt rolig, spontan, helt galen, ärlig, honom kan man prata med om allt, fördomsfri-(mot mig), rapp i käften, översocial, inte en tråkig sekund har man med honom, han är lite som en spännande älskare Jonas!

.

.

Med dom här underbara människorna i mitt liv, klarar jag mig bra!

Tack för att ni förgyller mina dagar!

-eller arg..

eller ledsen..

eller lycklig..

eller känslokall!?

.

.

Jag har nog aldrig sånna dagar?

.

Jag föddes 1976 med etiketten "känslomänniska" på ryggen.

För er som är känslomänniskor, behöver jag knappast förklara att det är något av en förbannelse.

För er som Inte är känslomänniskor, kan jag bara beklaga..

.

När jag Älskar, då älskar jag med varenda por i kroppen.. jag går all in, visst finns det annat i livet, men den jag älskar är det jag alltid tänker på i första hand, hela tiden, dygnet runt.. till och med före mig själv oftast.

Vilket ni förstår själva inte alltid är så bra.. man får ju inte glömma sig själv.

.

När jag är Ledsen, då rasar ta mej fan Allt!

Då hittar jag dåligt i allt, jag gör ingenting för att få mig själv på bättre humör.. lyssnar på deppig musik, som får mig att sjunka djupare ner i "tycka-synd-om-mig-träsket"

Orkar inte prata med vänner, trots att dessa oftast får mig på bättre humör, jag äter inte.. vilket gör att jag blir änu mer nere.. ja, du fattar!?

.

När jag blir Arg, då blir jag vansinnigt arg.. jag säger (skriker) vad jag tycker & känner, skiter fullständigt i om jag sårar någon omkring mig...

jag har inte sönder saker, men det är på det berömda fitthåret kan jag säga.

.

När jag är Glad & Lycklig, då kan ingenting göra mig ont, det finns ingenting jag inte klarar av, jag är genom-positiv, jag skrattar & ler, jag kan charma vem som hellst.

& allt i livet flyter på, gärna till glad musik!

.

Att jag sen smittar av mig av mitt humör, på dem som är runt omkring mig.. det kan ju vara bra när jag är på bra humör.. men som ni förstår är det antagligen inte så roligt att vara nära mig när humöret inte är på topp!

.

Men olika humör har ju alla människor så klart.

Det som skiljer en "normal" människa, från en känslomänniska, är ju att mitt humör kan skifta precis när som hellst.. & det är sällan jag bara är lite arg, eller lagom glad..

Jag kan vara på mitt lycko-humör en förmiddag, så kommer det någonting som får mig på pissigt humör & då skiftar det på en sekund.. humöret kan ju dessutom skifta flera gånger om dagen.

Att vara känslomänniska, är lite som att vara schizofren antar jag..

.

Jag har försökt att hitta ett sätt att balansera mina känslor på, så att gränsen mellan lycklig & arg inte är sådär jättestor, ett sätt som mjukar upp känslorna lite.. men inte hittat någon?

.

Men så slår det mig, om jag fick välja mellan att vara känslomänniska, eller att inte vara det, vad skulle jag då välja?

Känslomänniska så klart!

LÄTT!

.

För vem vill inte vara älskad av någon som gör det med varenda por i kroppen?

Vem vill inte umgås med världens lyckligaste människa?

Visst visst, kanske inte så många som vill bråka med världens argaste, eller vara i samma rum som världens deppigaste...

Men jag har ju förmånen att trivas med livet, vilket gör att jag störst del av min tid är Lyckligast eller gladast, eller lägger all min kärlek på dem jag älskar!

.

-undrar vilken känsla som ska titta fram härnäst?

Jag ler & tänker, tänker på hur starka känslor kan vara.

Jag ser ditt leende & hör hur du skrattar,trots att du inte är här.

jag ser dina armar & får genast känslan av hur det är att ha dem kring min kropp, värmen som uppstår mellan oss.

Min hud mot din hud, med en osynlig gräns, jag kan inte riktigt känna vart min hud slutar & vart din börjar..

.

Jag tänker på resorna vi gjort, hur vi tillsammans går genom folkmassor på gator, med människor som ropar & skriker kring oss, du & jag tillsammans, trots sorlet & trängseln är det bara vi.

Hur du tittar på mig på tunnelbanan & jag tittar tillbaka, det finns bara vi.

.

Hur du kommer in på mitt jobb, en stressig dag, med ett fång rosor.. ger mig en kram & en puss, trots att jag är på jobbet.. du bryr dig inte, du skrattar retfullt & pussar mig mer, för att du inte kan låta bli.

Folk tittar & jag är lyckligast i världen.

.

Jag tänker på hur du tar min hand, trots att vi är på ett ställe där det inte är helt säkert för killar att hålla handen.. jag blir lite rädd, men du håller kvar-för att ingen ska få skrämma dig, ingen ska få dig att inte hålla handen med den du älskar.

.

Jag tänker på hur du alltid lyckas komma på rätt present på min födelsedag.. hur duktig du är på att lyssna & komma ihåg detaljer, stora som små..

.

jag tänker på dom gånger vi fått vakna tillsammans & vara lediga, tillfällena är få, men ändå väljer jag att gå upp, trots att du ber mig ligga kvar en stund & bara vara...

Jag tänker på dom gånger vi varit på gymmet tillsammans, hur du går förbi mig när jag tränar & tittar på mig, på blickarna du ger mig genom lokalen som om det bara var jag där, ingen annan existerar.

Hur du ger mig en puss när vi byter-om, trots att du inte vill att någon på gymmet ska veta...

.

Jag tänker på gången jag kom hem till dig, för mer än ett år sedan... du låg på din säng, i ditt rum, jag la mig brevid dig, du frågade om jag ville vara med dig?

Jag svarade att jag vill & att jag velat det hela tiden.. tårarna rann på din kind & vi låg kvar länge & höll om varandra, sen sa du: "Du är min pojkvän" ,lite som en tonårsupplevelse..

.

Jag tänker på dina infall.. som snöänglarna, eller när du slickat mig i ansiktet mitt bland folk på tunnelbanan... du är fan inte klok ibland, vilket du vet jag gillar.

.

Nu har jag flyttat, nära dig...

På toalettskåpet ligger din gröna tandborste, brevid min gula... samma färger som hemma hos dig.

Jag vet att jag borde kasta den ena, varför ska den ligga där?

Men det går inte, tro mig jag har försökt... varenda dag tittar jag på dom två tandborstarna & tänker att dom passar så bra ihop, jag vet ju att den gröna & den gula är så olika varandra.. kanske vore det bättre om dom var i samma färg?

Kanske inte...

.

Men det känns estetiskt bra, med en gul & en grön tandborste brevid varandra..

dom ligger så bra där, nära varandra.. som om dom låg sked, som om dom inte kände vart den gröna färgen slutar & den gula färgen börjar..

.

Jag tror dom får ligga där ett tag till?

.

Jag trivs redan, jävligt mysig lägenhet faktiskt.

Synd bara att jag i värsta fall bara får bo här till sista februari..inte ens 2 månader.

.

Va på ica häromdagen & stötte på 2 fd kollegor, som bor i samma område som mig... ytterligare ett pluspoäng till området.

.

Annars har livet tagit sig en vidrig vändning, någonting som jag inte alls har lust att skriva om här.. inte nu i alla fall, men jag kan ju säga att det kunde vara bättre, Betydligt bättre.

Därav känner jag egentligen inte alls för att blogga nu, men efter lite påpekanden om att jag varit dålig på att uppdatera bloggen, så gör jag väl ett tappert försök & passar samtidigt på att förklara mig.. lite.

.

.

Hörs om ett tag!

Jag & Tomas tog bilen till dig, för att se om du var någonting att satsa på, vilket jag tyckte då, det tycker jag fortfarande.

Du blev presenterad av ett gammalt par för oss, dom berättade lite om dig & din historia för oss.

Så mycket har hänt under dom här åren, vi har varit goda vänner under hela tiden, trots att det spruckit, väsnats, smutsats ner...

.

Att komma hem till dig har varit en trygghet för mig, mina vänner har trivts med dig också, framför allt Tomas tror jag?

Du har fått varit med om en hel del, bråk, kärlek,drama,besök av vänner & okända, sex,hög musik, fylla, bakfylla,fest, stek-os, en massa värme, ibland för mycket..

.

Men nu är det dax för mig att gå vidare, ta det inte på fel sätt.. Jag har inte tröttnat på dig-absolut inte, om valet hade varit mitt så hade vi spenderat åtminstonde några fler år tillsammans.

.

Du kommer att träffa ditt x igen, ni kommer att få det bra ska du se, visst är jag lite svartsjuk, men det går över jag lovar!

.

Vi har nu ungefär tre dagar kvar tillsammans, sen tar jag mina saker & försvinner ur ditt liv!

Men jag kommer inte att glömma, kommer att minnas dig med glädje!

.

Farväl min mysiga bostad, tack för att du tagit hand om mig!

.

För att flera timmar ska kännas jobbiga, att man grottar ner sig & tycker synd om sig själv.. att man tycker allt är piss!

.

.

Det är ju tur att ett ynka(?) skratt, på andra sidan telefonen kan göra att humöret vänder, att leendet hittar tillbaka till läpparna..

.

Det kanske handlar om tajming, det kanske handlar om positiv energi, vad vet jag?

Men tack för att du fick mig att må bättre!

.

.

I förrgår kväll va jag deppig, eftersom jag inte hittat nån stans att bo..

då sa en av mina bästa vänner:

Det kommer att lösa sig, jag Lovar!

Du hade rätt Saida Gunnarsson!

...eller det är ju egentligen så att jag har ställt sängen framför tv´n.

Nu har jag packat ihop en massa i lägenheten, så mitt sovrum fungerar numera som förråd..

Fy helvete, inte alls kul att vara här hemma nu.

.

Väntade på samtal från 2 olika personer idag, som sagt att dom skulle ringa mig under dagen, angående 2 olika bostäder..

Ingen ringde, börjar nästan fundera om det är så att jag inte finns..?

Eller vad fan är problemet, varför får jag inte tag på någon bostad.

Blir nästan förbannad faktiskt, vilket jävla svett som hellst har nån stans att bo, men inte jag.

Jag är ju för fan den ultimata hyresgästen!

.

Välkommen hem till mig, trivsamt värre va?

.

Varenda dag, i princip varenda dag i alla fall, skriver det folk (mest killar) till mig på qruiser, som är en av gud vet hur många  "mötesplatser" på nätet.

Folk som jag känner, men även folk som jag inte har en aning om vem dom är.

En det är trevliga, riktigt trevliga... andra raggar.

På facebook är det inte riktigt samma sak, men nästan.. ofta skriver det folk till mig där med, men där är det både killar & tjejer som skriver & för det mesta folk jag känner.

.

Till iphone finns ju en massa appar man kan ladda hem, där man kan prata med folk med.. jag har en, där skriver det ofta folk med, men där är det oftast folk som jag inte känner.. kan ju vara trevligt det med så klart, alltid kul att prata med & ibland lära känna nya människor.

.

Men det som är lite trist med alla dom här "mötesplatserna" är ju att det är så jävla bekvämt att ta kontakt med människor genom dom, att man nästan helt slutar ta kontakt med folk i verkligheten..

.

För jag kan nog inte riktigt minnas när någon som jag Inte känner känner kom fram till mig, på riktigt, i verkligheten liksom för att börja prata.

För att lära känna mig..

.

Det var antagligen någon gång när jag bodde i Göteborg, där är dom ju så... sociala & jävligt okomplicerat trevliga!

.

Men det har nog aldrig hänt i Stockholm.. tror jag?

.

Så nu tycker jag att vi ger varandra ett "efter-nyårs-löfte"

Vi ser till att ändra på det här, Nu... snacka med någon du inte känner, på tuben, spårvagnen, bussen.. på ica, eller vart som passar dig.

Vem vet, du kanske får en vän för livet?

.

jag var kund, hon stod i kassan.. vi snackade om Halloween...

nu är hon den enda människan som vet allt om mig..

hur långt bort hon än må vara, så är hon alltid närmast!

.

.

Det var jag & Toker.

Vi lagade god mat, kollade på film & strax innan tolv-slaget gick vi till Gullmarsbron, pulsade rättare sagt eftersom det kom så jävla mycket snö under nyårsafton.

Vid tolvslaget tittade vi ut över Stockholm, på att fyrverkerier, pussades & skålade i Alkoholfri cider.

En nyårsafton att minnas, en nyårsdag att må bra.

Undrar hur många som kan säga det?

.

.

Så idag har vi tagit en lång morgon tillsammans framför tv´n & nu bär det av mot gymmet!

.

påpälsade i snöyran, med ganska bra utsikt..

över fyrverkerierna, hade det inte snöat så mycket hade det varit klockrent läge på bron!