richefager

eller med medicinska termer: "Pneumothorax"

Det här drabbar i de flesta fall långa, smala män i 25-30-års åldern.

Lungan får alltså en skada, som kan uppstå på olika sätt, men tex om du gymmar mycket, eller om du reser dig för snabbt mot ytan om du har dykt med syrgas.. men den kan också komma spontant, d.v.s. utan egentligen anledning.

Jag tycker det här egentligen låter helt galet, eftersom det faktiskt är så att lungan släpper och "faller ner"

första gången jag kom i kontakt med det här var jag väl typ 17-18 år, då en kompis till mig drabbades..

lång, smal kille.

Andra gången var det min lillebrors fru som drabbades, någonting som är väldigt ovanligt, kvinnor drabbas nästan aldrig av detta.

Och nu, tredje gången jag kommer i kontakt med det här, så har min fina sambo gått och tappat sin högra lunga....

.

Om man råkar ut för det här, så får man ett dränage insatt mellan lungväggarna, som "suger ut" luften som pyst ut från lungan... min sambo fick en liten plastburk fastsatt på bröstet, från den gick det då in en slang mellan lungväggarna.. såg riktigt sci-fi ut och var väl inte så väldans bekvämt heller.

.

Men idag, bara 6 dagar senare har han fått plocka bort "burken" med tillhörande slang, så nu har han ett litet hål i bröstet som ska läka ihop av sig själv!

.

det kan väl kanske vara bra att ha ett mål att sikta mot.

Skönt som fan dessutom när man når målet, kan pricka av att man klarade det, för att sätta ett nytt mål.

.

Men jag delar upp min dag i massor av mål..

.

Jag går upp när klockan ringer, mitt första mål är att jag ska hinna med att göra mig iordning innan ett klockslag, sen är målet att jag ska hinna in på bageriet för att köpa frukost innan pendeln går (det målet hinner jag sällan..)

.

Väl på jobbet bestämmer jag mig för vad jag ska hinna med just den dagen, eller det har jag oftast redan bestämt kvällen innan, när jag lagt mig i sängen..

Under dagen adderar jag mina mål, mina "måsten".... liksom höjer ribban för vad jag ska klara av.

Det händer inte sällan att jag stressar för att hinna med alla mina mål & ganska ofta jobbar jag över lite, bara för att få slutföra mitt mål.

Det lustiga är att innan jag ens nått mitt mål, har jag satt upp nya...

.

Jag sätter mål även på min fritid vecka för vecka, dag för dag...

Tex. idag måste jag hinna handla mat & laga den, så att den står på bordet när min sambo kommer hem från jobbet.

Jag ska inte bara hinna handla & laga mat, jag ska hinna träna innan, gärna så fort som möjligt efter jobbet så att det inte är fullproppat med folk på gymmet.

.

Sen var det ju några dagar sedan jag pratade med mina vänner, oftast en tre fyra stycken... dom måste jag hinna ringa med, så att dom inte tror att jag glömt bort dem.

.

Jag borde åka förbi min kompis på hans kontor, för att hälsa på, så att han vet att jag inte skiter i honom, vi ses ju så sällan nu för tiden.

.

När jag är ledig, så vill jag hinna med att städa, diska, tvätta... jag vill hinna gymma, jag vill hinna in till stan & köpa lite nödvändigt eller onödigt, jag vill hinna ta en fika med någon vän som jag tyvärr bortprioriterat tidigare i veckan, eller rent av några veckor-för att hinna med allt annat.

.

Jag har ju dessutom i princip lovat en släkting att vi ska ses, kanske jag borde hinna med den på min lediga dag, så inte hon tror att jag skiter i henne.

.

Jag ska oftast iväg på någonting på kvällen, så jag vill hinna lägga mig en stund att vila, så att jag kan "förlänga" min lediga dag & på så vis hinna med liiiiite mer...

.

Jag vill hinna åka till Göteborg, för att jag saknar staden & människorna massor, jag vill hinna åka till min familj i Gävle eftersom det var så länge sedan, jag vill hinna åka till Uppsala för att träffa min släkt & framför allt mormor & morfar, som ju inte blir yngre...

.

Jag vill varje dag hinna lägga mig i tid, så att jag får sova längre än 5 timmar, innan det är dax att gå upp & jobba igen, Dessutom vill jag hinna få lite mys-tid med min sambo.

.

Och allra helst, vill jag hinna med att bara vara... att hinna med att inte göra någonting, ensam med mig själv.

Jag skulle vilja hinna med Mig Själv!

(men det hinner jag aldrig!)

.